Lars Noréns Podcasts
-
Vårt tema den här gången är arbete i litteraturen. I och med det pratar vi om alltifrån optimering till kontorister och vad fabriker egentligen gör med människor. Det blir en diger temalista som dyker upp på insta snart, promise!
Sen sist har Anna läst essäer som fick henne att känna sig nära författaren, fjollbjäfs som fick henne att fatta nada och så lite exklusiva ostron – som kontrast till temat liksom.
Jessica har funderat på vad det är med Lars Noréns dagbok som gör den så otroligt bra (och kanske hittat ett svar). Hon har också läst Patti Smith! Dorothy Parker! Nanna Johansson! Jamen ni fattar.
Ps. Jessica säger fel ett FLERTAL gånger på Isabella Nilssons namn och ber verkligen om ursäkt för det! Och Ruben Östlunds film heter De ofrivilliga och inget annat.
Nu vill vi veta vad du har läst på sistone. Berätta på @litterarispodcast. -
Serietecknaren Agnes Jakobsson har tagit sig an Lars Noréns ospelade pjäs Olycka. Ett projekt som började som ett samarbete, men som fick ett abrupt slut när Norén plötsligt gick bort i början av förra året.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
P1 Kulturs reporter Tove Lindell träffade Agnes Jakobsson och diskuterade hur det är att arbeta och illustrera en annan persons manus, men också självklart för att ta fram ritblocket och rita serieromanens huvudkaraktär.
Producent: Ulph Nyström
-
”En grundbult för den öppna demokratin, som i vår tid även många som kallar sig liberala verkar ha glömt bort, är en villighet att ifrågasätta egna övertygelser och att nogsamt lyssna till andras argument.” Så skriver Magdalena Dahlborg i ledartexten som inleder det nya nummer av Signum och som diskuteras i detta avsnitt. Det blir ett samtal om den liberala demokratins fördelar och utmaningar. Vad i väst är värt att värna? Och försvara?
Även några andra av numrets artiklar presenteras kort, som Patrizia Lorenzonis text om det religiösa våldet i Brasilien, Magnus Ringgrens presentation av Lars Noréns författarskap och Kristina Lindhs krönika om olikhetens etik.
-
Så känns det att vara med i Marianne Lindberg De Geers dagböcker. Så hanterade Annika Hallin sin förekomst i Lars Noréns dagböcker. Dessutom – kända personers oväntade cv.
-
Scenvåren är här och restriktionerna är släppta! Några av årets löften är redan infriade, som att Loretto hunnit se Stortorget på Riksteatern och Löftet på Kungliga Operan, annat ser vi fortfarande fram emot. Med nytt hopp. Vi har tillsammans sett "Den stora skrivboken" i Uppsala efter Agota Kristofs roman, vi är rörande oöverens om Lars Noréns "Solitaire" på Dramaten och på Dansens hus/Dramatens Elverket har Cecilia sett Gunilla Heilborns nya föreställning "37 timmar och 3 minuter" som inte är en iscensättning av - men likväl är inspirerad av - Tolstojs "Anna Karenina".
Dessutom spekulerar vi i vilken musik som enligt våra beräkningar borde spelas i Jens Ohlins och Hannes Meidals nytolkning av Shakespeares Macbeth - här kallad (Macbeth) - på Dramaten (premiär 18 feb) och funderar över hur Jan Klata kommer att hantera dårhusvinkeln i Peter Weiss "Mordet på Marat" i Göteborg (också premiär 18 feb. Vi pratar även om sevärda monologer, bra dans och dålig kulturpolitik.
Medverkande: Loretto Villalobos och Cecilia Djurberg (producent & klipp) -
Stig följer upp föregående årskrönika med att berätta hur det slutligen gick för hans vid förra årssammanfattningen sjuka katt. Cyril och Stig resonerar kring Lars Noréns och Lars Vilks död och reaktionerna efter det. Den under året ofta oinitierade svenska debatten kring gangsterrappens varande och icke varande. Hur fel de kan bli när finkulturella skribenter går in på populärkulrens område och till en början försvara gangsterrap, även när är som mest omoralisk, till att efter Einars död fördöma den och slutligen låta den hamna på riksdagsnivå. Samma skribenter fortsätta efter gangsterrappdebatten att efterlysa moral i svenska litteraturen. Cyril föreslår att Stig ska gå in som konflikthanterare då hans uppdragsgivare Expressen under året hamnat i alltför mycket publicistiska såväl som arbetsrättsliga problem under 2021. De talar om årets två regeringskriser, landets första kvinnliga statsminister och Cyril ställer sig frågande till varför inte svenska kvinnliga partiledare vårdar sitt hår bättre. De diskuterar och listar så klart årets bästa kulturupplevelser alltifrån skönlitteratur, facklitteratur, filmare till musik, teater, utställningar och filmer. Slutligen svarar de på lyssnarfrågor som inkommit under året. En lyssnarfråga medför att de för ett långt samtal om den 91-årige franske regissören Jean-Luc Godard samt de svenska regissörerna Lukas Moodysson och Ruben Östlund.
Glöm inte att stötta podden genom at sprida den, ni kan också swisha ett bidrag till nr 123 535 48 57Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vad hände på landets scener under 2021? Var fanns höjdpunkterna och vad var nytt? Kulturredaktionens Jenny Teleman och teaterkritikern Kristina Lindquist sammanfattar teateråret.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När teatrarna kunde öppna upp igen – vad var det då de erbjöd sin publik?
Hur märks giganten Lars Noréns död på scenerna, och vad är det dags att vi lämnar bakom oss för gott?
P1 Kultur summerar teateråret på längden och på djupet med scenkonstkritikerna Jenny Teleman och Kristina Lindquist.
Programledare: Morris Wikström
Producent: Karin Arbsjö -
Följ med på Lars Noréns pjäs ”Tiden är vårt hem”. Och hör hur Gunilla krishanterar mediestormen kring Expressen. Dessutom: så maxar du behållningen hos psykologen.
-
Nyheter från andra sidan sundet gör gällande att danskarna nu vill ersätta bokförläggare med AI. Kristofers jobb är i fara, men Nanna och Jonatan tycker att det kanske säger mest om danskarna.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kristofer anklagar skribenten Karin Pihl för 2007-2011-nostalgi efter att ha läst en krönika i Göteborgs-posten där Pihl undrar vart alla punkare tagit vägen.
Nanna ger, inspirerad av den tyske sociologen Hartmut Rosa, fem tips på hur man får mer resonans i sitt liv. På vägen sågar hon sitt nya och toppmoderna kök, och hyllar Jonatan som kvinnornas bästa vän.
Dessutom i avsnittet: Kommunpoeten i Tranemo, Kourtney Kardashian och Travis Barker, staden Wien skaffar Onlyfans, Succession är tillbaka, Augustprisnomineringar, och Jonatan har misslyckats med att köpa Lars Noréns byxor.
-
Moa Wallin ser en svensk motsvarighet till den danske stjärnfilosofen i den svenske youtubern Ben Mitkus. Kristofer är inte lika imponerad.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kristofer har sett den nya pjäsen "Den yttersta minuten" på Dramaten och funderar på vad han skulle göra med sin sista minut i rampljuset. Försöket att vara innerlig och ärlig saboteras av Nanna och Moa som helst vill prata om Macarena.
Under tiden besvaras de stora frågorna: Bör Kristofer läsa kommentarer från lyssnare? Och är det okej att köpa biljetter till en fotbollsmatch under en poddinspelning?
Nanna delar med sig av några helbakade tankar om kokain och Iman Talabani, och en halvbakad tanke om Liv Strömqvist.
Trion tar också avstånd från R Kelly och Moa blir oväntat berörd av att Lars Noréns bohag auktioneras ut. Dessutom: En dansk konstkupp!
-
Olle Hedberg debuterade 1930, skrev ett 40-tal romaner och valdes in i Svenska Akademien. Men själv drömde han om något annat, berättar Elisabeth Lindfors i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den 20 september 1974 hittas Olle Hedberg död i sitt hem. Alltsedan ungdomen drömmer han om döden som befriare men blir 75 år gammal innan han tar sitt liv.
Vad har hindrat honom?
1962 skriver Hedberg i den självbiografiska ”Mitt liv var en dröm”:
”Jag blev mycket tidigt övertygad om att Gud finns. Där förelåg ingen tvekan. Jag visste det.
Gud finns. Att dö är att få komma till Gud. Hos Gud är det bättre än på jorden.
Vad är det?
Jo, det är att människan måste längta och trängta efter att få dö. Ju förr dess hellre.
Man kan inte anmärka på logiken i detta resonemang.”
Hedberg är en produktiv författare, hela fyrtiosex romaner hinner han skriva och på nästan samma tema, det lilla och borgerliga livet som han skyr.
Skriver han för att överleva i sitt eget fängelse?
Redan i debutboken, ”Rymmare och fasttagare” (1930), visar han sin tematik, som kan påminna om Lars Noréns tidiga pjäser, men utan de slagfärdiga replikerna. Den unge huvudpersonen Niklas Lissman är en stum men observant iakttagare. I början av romanen dukas upp till en middagsbjudning hemma hos familjen och iakttagelseförmågan, när Niklas i tysthet dissekerar vad som gömmer sig bakom gästernas konversation, är fenomenal.
Efter middagen funderar han: ”Vilken löjlig tanke, att jag skulle arbeta och anstränga mig, konkurrera, knuffas och skuffas, visa ambition – för att till sist få bli som en av er. Skryta och skrävla, tala om var man har varit, pråla med sin bildning, med sitt inflytande, med sina pengar, grina upp sig och göra sig till. – Det stockade sig i halsen på honom, han kunde inte ens för sig själv artikulera, vad det var, som ingav honom denna ovilja. Han ville inte vara med, han ville göra någonting annat, bli någonting annat.”
Den unge Lissman, som vantrivs i skolan och i sitt hem där en styvmor härjar, rymmer, bokstavligen, till skogs. Under tiden som avfälling rannsakar han sig själv.
Och han är mycket bestämd med löftet: Att han aldrig ska gifta sig.
I en scen sitter han i diket med en pistol och undrar om det inte är bättre att skjuta sig än att återgå till civilisationen. Han ifrågasätter sina egna motiv och handlingar och genomgår, på så sätt, ett slags reningsbad. Så småningom återvänder Lissman till det trygga livet i Stockholm, tas om hand av en bekant till familjen Lissman samt senare, som vuxen man, försörjer och fostrar sina båda halvbröder.
Liksom Hedberg tar Lissman ansvar för de sina och i författarens fall innebär det att han kommer allt längre ifrån sin dröm om döden som en befriare. På tjugotalet när Olle blir gift (hans uttryck) med Ruth Collin (han kallar henne Chloë) som han träffar under studietiden på Stockholms Högskola flyr paret Stockholms litterära kretsar och bosätter sig på en liten gård i Verveln i Östergötland. Förhållandet mellan dem kan inte beskrivas på annat sätt än som symbiotiskt och rent märkligt är det att han som föraktar det lilla livet väljer att leva i den minsta av världar, i det närmaste isolerad från omvärlden tillsammans med sin kvinna.
Föraktet för kretsarna i Stockholm hindrar inte paret Hedberg från att utnyttja sina kontakter i den litterära världen. Olle har skrivit en historisk roman som visserligen refuseras av självaste Fredrik Böök men ändå får ett gott omdöme och när Olle ska debutera med sin första roman använder sig hustrun av Bööks positiva omdöme på ett skamlöst sätt.
Manuset har hamnat på villovägar och Ruth tar helt enkelt tåget till Stockholm med Bööks lapp i fickan, med manuset under armen och den nyfödda dottern Birgitta i knäet. Hon inkvarterar barnet hos en väninna, köper en ny hatt och stegar upp till Thorsten Laurin på Norstedts. Som bevismaterial för det ”utmärkta” manuset visar hon upp Bööks lapp, romanen antas och Fredrik Böök sväljer och förlåter. Under tiden går Olle omkring i Verveln och senare ska han skriva: ”Jag är såld…”
Varför dröjer då Hedberg så länge med att debutera?
Enligt honom själv tänker han sig att han redan från barnsben är författare, född till författare alltså, ändå dröjer det tills han är drygt trettio år.
Mellan raderna i Ruth Hedbergs brev till släkt och vänner kan man ana att Olle inte är tillfreds med att vandra omkring i trakterna kring Verveln och betrakta livet men det är först 1928 när Ruth väntar barn som han börjar skriva ”Rymmare och fasttagare”. Paret har ont om pengar, vatten finns inte indraget i huset och inte heller värme, förhållanden som passar illa för ett nyfött barn. Kanske är det ett klassiskt scenario, familjen väntar tillökning, fadern ser sig som familjeförsörjare och tar sig själv i kragen. Men Olle Hedberg som är en ”rymmare” och som har haft döden som möjlig flyktväg blir genom faderskapet fasttagen av själva livet. Som förälder förbjuder Olles moral honom att ens överväga självmord, att lämna en liten hjälplös människa i sticket är ett omöjligt alternativ. I maj 1929 föds dottern och hösten 1930 utkommer alltså Hedbergs första roman.
Efter debuten följer i stort sett en roman varje höst, i välartade borgerliga familjer blir hans alster årets julklapp, och från debuten till författarens död utkommer hans böcker på P. A. Norstedts och Söners förlag. Ruth Hedberg skriver rent och bedömer Olles manus, hindrar ovälkomna gäster, ger honom arbetsro och står för det praktiska, en klassisk författarhustru med andra ord. Hon som har doktorerat på Anna Maria Lenngren och under pseudonymen Elsa Eschillius utkommer med ett par egna romaner samt anmäler litteratur, bland annat i tidskriften Idun, blir på gott och ont Vervelns egen gårdvar.
Kan vi utgå ifrån att utan Chloë hade Olle Hedberg knappast kommit sig för med någonting annat än sina rymningsdrömmar?
Till sin död är Olle Hedberg läst och hyllad, även om populariteten sjunker på sextiotalet. 1957 väljs han in i Svenska Akademien på stol nr 6 men vid den tiden har hans älskade Chloë drabbats av cancer och redan 1959 avlider hon i sviterna efter en operation.
På moderns dödsbädd lovar dottern Birgitta att ta hand om sin far. I samma veva gifter hon sig med Svante Milles som är införstådd med äktenskapets förutsättning, den att hon även har en plikt mot fadern att uppfylla. På sätt och vis blir hon den nya Chloë i Olles liv.
Sommaren 1974 semestrar Olle och Birgitta samt, periodvis, Svante i Verveln som med åren har förvandlats till ett fritidshus. Man tar det lugnt, ansar trädgården, solar, badar och plockar bär. Men en augustidag drabbas, utan förvarning, Birgitta av en aneurysm (bristning) i hjärnan. Olle finner henne på köksgolvet, han kallar på ambulans men hon går inte att rädda och några timmar senare dör hon på sjukhuset i Linköping.
Olle Hedberg håller hårt om sorgen efter sin lilla skyddande familj, ingen ska se hans svärta, men nu är han ju äntligen befriad, om än ofrivilligt, från föräldraskapets fasthållande och några veckor senare tar han sitt liv, efter att först ha bränt alla brev, fotografier och manuskript inom räckhåll. Hans sista roman handlar om två unga människor som möts på ett tåg, den ena på väg hem från och den andra på väg till en begravning. Den utkommer postumt och bär titeln: ”Tänk att ha hela livet framför sej”.
Elisabeth Lindfors
-
I det kanske hittills bästa avsnittet av Kärlek & Europa pratar Johan om berusning och citerar Baudelaire medan Erik hämtar lite glödande hat mot kultureliten ur Lars Noréns dagbok.
-
I del två gör Sara ett försök att berätta om allt drama som utspelade sig under hennes år på Biskops Arnö utan att landa i en platt klassanalys (se avsnitt 9).
Och: Moa uttalar sig om Lars Noréns dagbok!
God spis!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I ett guldinfattat avsnitt besöker en av svensk teaters verkliga diamanter podden. Ingen mindre än den firade och uppburna aktrisen Marie Göranzon, låter sin strålglans lysa över oss, när hon animerat berättar om bl.a. en Lars Noréns dyra Dunhill-pipa och en sommarstuga i Ödeshög som aldrig kommer till punkt.
Dagens cigarr: Davidoff Signature 2000
Producerat av Eric Palmcrantz, Figaro Music & Media Group.
-
K1 Det mörka rummet. Frilansjournalisten och doktorn i konstärlig gestaltning Per Zetterfalk möter Suzanne Osten, Ernst Billgren och Marie Louise Ekman och samtalar om skapandet av konst. Hur vet en konstnär att han eller hon är på rätt väg? Var går gränsen mellan intuition, avsikt och slump? I Det mörka rummet berättar Zetterfalk om sin forskningsväg mot den färdiga avhandlingen om konstnärligt skapande.
Vad innebär det att skapa konst? Det mörka rummet handlar om de ytterst svåråtkomliga konstnärliga vägvalen mellan intuition, avsikt, slump, tradition och de olika ramverk som institutioner av skilda slag – alltifrån teatrar till film-, TV- och radiohus – utgör.Ernst Billgren säger i programmet: "Så mycket i valet och väljandet och hur man känner och tycker - är automatik. Så många jobbar med den biten i konsten, åsikterna, de drillar sina åsikter till de är j-ligt korrekta. Jag undrar vad som finns där bakom? Vilka andra egenskaper kan konst ha? Eller är det bara en stor isdansshow och så ska folk hålla upp siffror?"Per Zetterfalk arbetar i spänningsfältet mellan konst, forskning och media. I fjol disputerade han som Dramatiska Institutets förste doktorand inom ett nytt fält mellan konst och vetenskap.Eller som Suzanne Osten säger i programmet: "Finns det överhuvudtaget ett tredje område mellan konst och forskning? Det finns en ängslan, en otrolig ängslan... kanske för att det här är ett nytt område."Syftet var att spegla vägen från ambition till verk och fånga det unika. Resultatet blev en avhandling om konstnärlig gestaltning, Inter esse, och en film om Lars Noréns skapande, Kall.Inter esse är latin och betyder ”mellan det som är”. Att söka detta är lite som att jaga sin egen skugga. Man är i det man jagar.Det mörka rummet är Per Zetterfalks radiodebut. Medverkar gör Ernst Billgren, Marie-Louise Ekman och Suzanne Osten.Se vidare
