Kristina Lindquist Podcasts
-
På fredag inleds för första gången Europeisk festival i Stockholm - temat i år är den ukrainska kulturen och det är musik, teater och litteratur, film och konst från landet som nu slåss mot den ryska invasionen. P1 Kultur gästas idag av initiativtagaren och konsertpianisten Natalyia Pasichnyk.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
SILENT ZONE – MÖRKT OPERADRAMA OM INCESTEn familj lever sitt liv i ett hus utan väggar på scenen, publiken rör sig fritt utanför. I den nyskrivna operan Silent zone blir åskådarna vittnen till de sexuella övergrepp som sker inom familjen.
I Louise Alenius opera Silent zone är inte bara temat ovanligt för en operascen, hela scenografin bryter upp den traditionella tittskåpsscenen och involverar publiken på ett nytt sätt. P1 Kulturs kritiker Kristina Lindquist var på premiären.
REPORTAGE: VILKEN ROLL HAR BOKEN SPELAT FÖR VÅR CIVILISATION?I en tid när den fysiska bokens existens allt mer hotas – av digitalisering, ljudböcker, sviktande läslust – undrar vi: vad ska vi med boken till? P1 Kultur har träffat två författare som båda två undersökt bokens roll för vår kultur och civilisation: den spanska författaren och filologen Irene Vallejo som skrivit essäboken "Papyrus" som gjort ett segertåg över världen och religionshistorikern Joel Halldorf som i dagarna kommer ut med "Bokens folk".
ESSÄ: DE FRAMGÅNGSRIKA FÖRSÖKER STJÄLA MISSLYCKANDET IFRÅN OSSVarför har det blivit så populärt bland så kallat lyckade människor att berätta om sina misslyckanden? Och går det att se sina fiaskon som något annat än en lärorik process på vägen mot framgången? Litteraturvetaren och skribenten Maja Andreasson vänder sig till litteraturen på jakt efter de genuina motgångarna.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Eskil Krogh Larsson -
De fyra nominerade titlarna till Sveriges Radios Romanpris 2023 presenteras av kulturredaktionens Lina Kalmteg och Nina Asarnoj.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
De nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2023 är:
”Ovanjorden” av Mikael Berglund,
”Björnjägarens döttrar” av Anneli Jordahl
”Natten” av Sara Gordan
”Hemsökelse” av Khashayar Naderehvandi.
Utvalda bokcirklar från Östergötland och Gotland utgör årets Lyssnarjury, som har i uppdrag att bestämma vilken bok och författare som ska tilldelas Sveriges Radios Romanpris, när vi delar ut det för trettionde året i rad.
Under Litteraturveckan i P1 den 24-30 april hör vi Lyssnarjuryns diskussioner i P1 Kultur och får veta vilken roman och författare som vinner.
Romanprisets programledare och producent, Lina Kalmteg och Nina Asarnoj, presenterar idag de fyra nominerade romanerna som konkurrerar om lyssnarjuryns gillande.
TALMAN ANDREAS NORLÉN: JAG KAN LEVA MED ATT KALLAS INFLUENCERÄr Sveriges talman också en influencer? Följarantalet på instagram har mer än fördubblats sedan valet för riksdagens Andreas Norlén. Han läser dikter, visar upp sina tomatodlingar och förklarar vad som händer innanför riksdagens väggar. När vår reporter Nina Sjöman frågar, går han lite motvilligt med på att han kanske ändå är en slags influencer.
REPORTAGE: BILDNINGSRESAN – WIENReportageserien Bildningsresan tar dig till kulturens huvudstäder. Här får du en guide till de klassiska besöksmålen som är värda en omväg. Följ med Karsten Thurfjell till Wien.
ESSÄ! UTROPSTECKNET! DET SIGNALERAR BÅDE ILSKA OCH GLÄDJEEtt uteblivet utropstecken i ett sms kan få förhållanden att krascha. Utropstecknet är ett tecken som både väcker och uttrycker känslor. Kulturskribenten Kristina Lindquist berättar i dagens avsnitt av OBS, utifrån egna erfarenheter, om hur det också kan representera något mycket större än så.
Programledare: Lisa Bergström
Producent: Anna Tullberg -
Utropstecknet kan både signalera ilska och glädje. Kulturskribenten Kristina Lindquist berättar utifrån egna erfarenheter om hur det också kan representera något mycket större än så.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 14 maj 2019.
det väller liksom fram
en flod av grönska,
av blad barr
och fågelsång!
Se där en talande rad ur Eva-Stina Byggmästars diktsamling ”Barrskogarnas barn” från 2014. I Byggmästars skogar finns inga skuggor, bara en yster och naivistisk naturlyrik från första till sista sidan – och just det: en massa utropstecken. ”Får poesi verkligen se ut såhär? Så uppsluppen!” skrev Svenska dagbladets kritiker Therese Eriksson i sin recension. För utropstecknet är ganska sällsynt i den kulturella offentligheten, och något av ett svart får i skriftspråket överhuvudtaget. Ända sedan 1800-talet har det enligt språkforskaren Siv Strömquist varnats för detta stöddiga skiljetecken, som inte sällan beskrivs som skrikigt och vulgärt. Jag minns hur en bekant som arbetade med att besvara allmänhetens brev på Rosenbad fick instruktionen att ersätta det alldeles korrekta utropstecknet i hälsningsfraserna med ett komma – utropstecknet var helt enkelt för ”familjärt” för statsförvaltningen. Och i TT-språkets skrivregler konstateras bara helt kort att utropstecknet bör användas ”sparsamt”.
utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade.
För tio år sedan skrev den brittiska journalisten Stuart Jeffries i The Guardian om en renässans för utropstecknet i den digitala tidsålderns kommunikation, där detta skiljetecken kan innebära den stora skillnaden mellan det avmätta och det förtjusta. ”Vi ses på konferensen [utropstecken]” förmedlar något helt annat än ”Vi ses på konferensen [punkt]”. Forskning visar också att kvinnor använder utropstecken i högre utsträckning än män, vilket språkforskaren Carol Waseleski förklarar med att utropstecknet kan utstråla vänlighet – vilket alltså anses utmärkande för kvinnors sätt att kommunicera.
Men utropstecknets status som det mest förtalade bland skiljetecken rubbas nog inte så lätt. Det är en flåsig gaphals vi talar om – som gjord för det militära eller för samtidens råbarkade debatter i kommentarsfält och på Twitter. Jeffries tar i sin artikel upp kriminalförfattaren Elmore Leonard, som sagt att två eller tre utropstecken per hundratusen ord prosa möjligen kan passera, vilket innebär ungefär ett per medellång roman. Fantasyförfattaren Terry Pratchett låter en av sina romanfigurer säga att fler än ett i följd av detta skiljetecken är ett uttryck för en ”sjuk hjärna”, medan F. Scott Fitzgerald ansåg att den som överhuvudtaget använder det lika gärna kan skratta åt sina egna skämt. Herrarna har nog en poäng, och samtidigt kan utropstecknet som fenomen bevisligen ligga till grund både för litterär intrig och tidlös komedi.
I den klassiska komediserien ”Seinfeld” kraschar förhållandet mellan Elaine och hennes författarkille för att han inte använder utropstecken i ett nedskrivet telefonmeddelande om en nyfödd bebis i bekantskapskretsen. Hon tycker att han struntar i hennes vänner, han tycker att hon är lite väl slampig med sina skiljetecken. I ett avsnitt av Sex and the city förvandlas ett utlovat utropstecken till ett frågetecken på omslaget till New York Magazine, som pryds av en osmickrande bild av huvudpersonen Carrie. Tidningsrubriken ”Singel och fantastisk?” formulerat som en fråga snarare än med utropstecknets sköna självsäkerhet får Carrie att ifrågasätta hela sin sorglösa livsstil.
Utropstecknet är alltså ett tecken som både väcker och uttrycker känslor, och känslor får väl generellt sägas ha ganska låg status i vårt samhälle. Men kanske handlar frågan också om att utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade. I en illustrativ passage i romanen ”Argonauterna” fastnar författaren Maggie Nelson vid de tomma hakparenteser som den inflytelserika författaren Anne Carson gett som skriftliga intervjusvar i en tidning – och som signalerar ett slags tyst och sofistikerad återhållsamhet. Nelson skriver: ”Åsynen av Carsons hakparenteser fick mig genast att skämmas för min tvångsmässiga drift att lägga korten mer bestämt på bordet. Men ju mer jag tänkte på hakparenteserna, desto mer störde de mig. De tycktes göra en fetisch av det osagda”. Utropstecknet lägger verkligen korten bestämt på bordet, och tvingar fram ställningstaganden i en tid när det värsta man kan vara är tvärsäker – alldeles oavsett vad man är tvärsäker på. På senare tid har så kallad samtalsaktivism blivit på modet, det vill säga tekniken att genom diskussion och möten försöka motverka polarisering i samhället. Här tycks förmågan att förflytta sig vara viktigare än att syna innehållet i de – inte sällan extrema – åsikter som genom denna typ av samtal erbjuds en plattform. Rörligheten i ståndpunkter blir närmast ett bevis för ett rörligt intellekt, och då finns inte plats för några rigida utropstecken.
All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna.
Men låt oss återvända till känslorna. I den tidiga novellen ”Utropstecknet” skildrar Anton Tjechov en statstjänsteman som vid juletid konfronteras med att han under 40 yrkesår aldrig har använt ett utropstecken: ”Fördömt! När använder man egentligen utropstecken?” Den grammatiskt skolade hustrun får hjälpa till: Vid hälsningar och utrop och vid uttryck för jubel, indignation och ilska, upplyser hon. Den osalige tjänstemannen jagas av sina utropstecken, och ser hur människor omkring honom förvandlas till långa streck med en punkt under. För tänk om han på 40 år inte har upplevt en enda känsla som förtjänat ett utropstecken – vad säger det om hans liv?
Jag tror – eller rättare sagt: jag vet – att det också kan gå åt andra hållet, så att de starkaste av känslor kan kortsluta användningen av detta känslotecken. Den grönländska poeten Naja Marie Aidt beskriver i den prosalyriska romanen ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” om hur sorgen efter hennes vuxna son slog sönder all syntax och begriplighet i hennes formuleringar. ”inget språk möjligt språk dog med mitt barn”, skriver hon i en lång ordmassa helt utan skiljetecken. När mitt eget barn dog hände det något med mina utropstecken, och specifikt med dem. Utropstecknen försvann ur all skriven kommunikation, och har ännu inte återvänt. Det handlar inte bara om brist på glädje och entusiasm, utan om något som kanske står att finna i utropstecknets historiska rötter. I vår äldsta bevarade handledning i användandet av skiljetecken talas det om ”förundringstecken”, eller punctus admirativus. Utropstecknet hör i sitt ursprung alltså hemma inför skapelsens och varats mirakel. Och för den som sett all sådan skönhet i sin nyfödda sons knubbiga ansikte finns ingen förundran kvar på jorden, inte sedan han skickats iväg för gravsättning i en mönstrad pyjamas. All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna.
Annat är det i nattens ordlösa klagan, där utropstecknen kastas mot en tom himmel utan svar. Jag läser Jobs bok i Gamla testamentet, och dess berättelse om mannen som inte bara förlorar sina barn och allt han äger utan också drabbas av svåra sjukdomar. Här finns naturligt nog en hel del förtvivlade utropstecken: ”Ropa bara! Finns det någon som svarar?”, som det står i femte kapitlet. Och lite längre fram:
Om jag tänker: 'Det lättar när jag lagt mig,
sömnen skall lindra min sorg',
då skrämmer du mig med drömmar,
förfärar mig med syner,
så att jag hellre vill kvävas.
Hellre döden än denna plåga!
För utropstecknet må vara en flåsig gaphals som skrattar åt sina egna skämt i den politiska polariseringens tid. Men det kan också – både i sin närvaro och i sin frånvaro – bära på ett möjligt språk för det mänskliga livets yttersta gränser.
Kristina Lindquist, kulturskribent
Litteratur
Naja Marie Aidt: ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” (Wahlström & Widstrand, 2018)
Bibeln. Job 5:1, 7:13-15 (2000)
Eva-Stina Byggmästar: ”Barrskogarnas barn” (Wahlström & Widstrand, 2014)
Stuart Jeffries: ”The joy of exclamation marks!” (The Guardian, 29/4 2009)
Maggie Nelson: ”Argonauterna” (Modernista, 2016)
Siv Strömquist: ”Skiljeteckensboken” (Morfem, 2013)
Anton Tjechov: ”The exclamation mark” (Hesperus classics, 2008)
-
P1 Kultur guidar dig genom ett år då pandemirestriktionerna äntligen lättade på landets scener, men där publiken hade svårt att hitta tillbaka. Vilka var de stora höjdpunkterna?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Och vad utmärker teateråret 2022? Vilka överraskningar och genombrott har vi sett? P1 Kulturs panel av teaterkritiker, Kristina Lindquist och Loretto Villalobos, blickar tillbaka och korar sina favoriter.
KRISTINA LINDQUISTS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:”Kung Mor” av Jenny Tunedal och Christina Ouzounidis på Teater Galeasen, i regi av Christina Ouzounidis.
”(Macbeth)” av Jens Ohlin och Hannes Meidal (fritt efter William Shakespeare) på Dramaten, i regi av Jens Ohlin.
”Borkmania” av Henrik Ibsen/Alejandro Leiva Wenger på Malmö stadsteater, i regi av Stefan Pucher.
LORETTO VILLALOBOS TRE BÄSTA UPPLEVELSER:"Strandad" av Karin Rehnqvist på Kungl. Operan.
"The tale of the great computing machine" av Carl och Åsa Unander-Scharin på Reaktorhallen, KTH.
"Ålevangeliet" av Patrik Svensson och Emmy Lindström på Folkoperan m.fl.
SUZANNE OSTEN OM NORÉN: JAG LÄRDE UPP HONOM SOM REGISSÖRRegissören Suzanne Osten lärde känna Lars Norén redan 1981, när han var ny i teatervärlden. Nu arbetar hon med Lars Noréns texter igen – när hon sätter upp hans sista efterlämnade pjäs "Temps mort" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Vår reporter Björn Jansson träffade henne under repetitionerna.
ESSÄ: OM VAD SOM HÄNDER VID STRANDKANTEN"Mina älskade stränder äts upp av mänsklig dumhet", säger journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén om ett myllrande och fascinerande havsliv och en skrämmande utveckling, i dagens essä från OBS.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Felicia Frithiof -
Under det senaste halvåret har det diskuterats hur kristendomen blivit alltmer synlig på kultursidorna. Nyligen skrev DN:s Kristina Lindquist och Björn Wiman om sin relation till kristen tro. Enligt Lindquist upplevde hon den under sin uppväxt som "totalitär, rent själsligt", medan den för Wiman är meningsfull. Fast när det kommer till dess sanningsanspråk är det en "banaliserande bild av religionens roll i människors liv", enligt honom. Olof och Jacob diskuterar dessa texter i ljuset av julens budskap om Jesu ankomst och Guds människoblivande.
Vill du stötta podden ekonomiskt kan du Swisha en valfri gåva till 123 059 16 44 (www.getswish.se).
Länkar som nämns i avsnittet:
- DN: Kristina Lindquist: Jag sörjer att jag förlorat min kristna tro, https://www.dn.se/kultur/kristina-lindquist-jag-sorjer-att-jag-forlorat-min-kristna-tro/
- DN: Björn Wiman: Till Gud kan du inte lämna någon feedback, https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-till-gud-kan-du-inte-lamna-nagon-feedback/
- Kvartal: Mediernas julmyter om Jesus, https://kvartal.se/artiklar/mediernas-julmyter-om-jesus/ -
Vad hände på landets scener under 2021? Var fanns höjdpunkterna och vad var nytt? Kulturredaktionens Jenny Teleman och teaterkritikern Kristina Lindquist sammanfattar teateråret.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När teatrarna kunde öppna upp igen – vad var det då de erbjöd sin publik?
Hur märks giganten Lars Noréns död på scenerna, och vad är det dags att vi lämnar bakom oss för gott?
P1 Kultur summerar teateråret på längden och på djupet med scenkonstkritikerna Jenny Teleman och Kristina Lindquist.
Programledare: Morris Wikström
Producent: Karin Arbsjö
