Karl XII Podcasts
-
Om mediernas makt på Ture Sventon tema, med avseende på en Vädjan från Falkenbergs konditorier: ”Stoppa semmeltesten”. Nu har bagare i Falkenberg fått nog av lokalpressens årliga semmeltest och uppmanar i ett brev till Hallands Nyheter att testen läggs ner. Hur ett bageris semlor betygsätts får alldeles för stora konsekvenser på försäljningen menar de. – Vi hoppas att tidningen ska förstå allvaret med ett test som kanske görs lite på skoj, säger konditorn Helene Stålbom. Ett dåligt betyg i ett semmeltest kan ha förödande ekonomiska konsekvenser för ett bageri eller konditori. Passande i tiden får vi nog tillstå... Adolf Fredrik, som regerade 1751–1771, brukar anses som en av Sveriges minst kraftfulla monarker genom tiderna. Han är främst känd för tre saker. Den första är en stämpel med en avgjutning av Adolf Fredriks namnteckning. Denna stämpel, som inte sällan får symbolisera kungens svaga maktställning, användes tidvis av företrädare för riksdagen för att signera olika beslut i kungens namn. Sedan det karolinska enväldet gått i graven i samband med Karl XII:s död 1718 var kungahusets makt nämligen starkt begränsad, och det var istället riksdagen som styrde och ställde. Den andra företeelsen som ofta nämns i samband med Adolf Fredrik är svarvning. På Livrustkammaren i Stockholm respektive Kina slott i Drottningholm finns två svarvstolar som anses ha tillhört kungen. Det sägs ofta att ett av Adolf Fredriks största intressen var just svarvning, en hobby som var allmänt populär i finare kretsar vid mitten av 1700-talet. Det finns dock forskare som menar att Adolf Fredrik inte alls var så förtjust i att svarva som det påstås utan att det istället var hans maka, drottning Lovisa Ulrika, som ägnade sig åt denna hobby. De efterlämnade svarvstolarna skulle alltså i första hand ha använts av henne och inte av kungen. Den tredje saken som brukar förknippas med Adolf Fredrik är också den företeelse som de flesta nutida svenskar kopplar ihop med honom: semlor. Nästan alla ”vet” att kungen avled efter att ha förätit sig på semlor, eller hetvägg som de kallades på 1700-talet. Den berömda måltiden intogs på fettisdagen den 12 februari 1771. Kungen var då drygt 60 år och hade känt sig krasslig en tid. Han var alltså redan vid dålig hälsa när han satte sig till bords den ödesdigra kvällen. Menyn bestod av surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling och champagne – med andra ord en ansenlig mängd mat och dryck. Eftersom det var fettisdagen avslutades måltiden med hetvägg och varm mjölk, allt enligt den kommuniké som senare skickades ut av hovet. Efter middagen klagade kungen på att han kände sig yr och illamående. Han föll därefter ihop och avled. Klockan var då omkring 20.15. Dödsorsaken var troligen slaganfall. Det är möjligt att den rikliga måltiden bidrog till detta, men att det skulle ha varit just semlorna som tog livet av kungen finns det inga bevis för. På den tiden var för övrigt semlorna inte lika mättande som i dag, eftersom de varken innehöll mandelmassa eller vispgrädde. Hur myten om ”mördarsemlorna” har uppstått är inte helt klarlagt, men antagligen har greven och skalden Johan Gabriel Oxenstierna ett finger med i spelet. Han skrev i alla fall efteråt att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”. Varifrån han hade fått den långsökta idén att det var just semlornas fel att kungen dött kan man ju fundera på... De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Kaffet betraktas av många som en mirakeldryck, men pekas ut som en en klimatbov och har även historiskt haft sina högljudda kritiker. Hanna Eklund funderar över en varm dryck som väcker heta känslor.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 9/9 2020.
När jag började jobba som reporter blev kollegorna förvånade över mina preferenser vad gällde varma drycker. ”Du kommer inte att bli långvarig i den här branschen” var standardkommentaren till mitt ständiga tryckande på knappen ”varm choklad” vid kaffeautomaten. I tio år framhärdade jag, sedan blev det för jobbigt och jag lärde mig att ”ta en kopp” eller ”fika” (som det också kallas). Inte långt därefter fick jag min första fasta anställning.
Och jag är inte den enda genom historien, som har dragit nytta av de svarta dropparna. Kaffe fick tidigt rykte om sig att göra den som dricker kvicktänkt, sällskaplig, lycklig och förnuftig. Filosofen James Mackintosh gick så långt att han i slutet av 1700-talet hävdade att en människas förståndsförmågor står i direkt proportion till mängden kaffe hon dricker. Kanske är det inget konstigt att Voltaire sägs ha druckit minst fyrtio koppar om dagen. Han hade egentligen lika gärna kunnat dricka choklad, som påstods ha samma goda effekter, om det inte vore för risken det ansågs medföra. ”Bisarra och depraverade böjelser” kunde nämligen vara en möjlig biverkning av varm choklad - Marquis de Sades favoritdryck.
Den påstådda kopplingen mellan kaffe och förnuft har fått mig att fundera på i vilken mån koffeinhaltiga drycker kan ha haft betydelse för vår samhällsutveckling. Bönornas intåg i Europa och Sverige råkar nämligen, som av en tillfällighet, sammanfalla med upplysningen.
Första gången en svensk berättar om kaffe är 1658. Clas Rålamb är på resa som kungligt sändebud i Turkiet när han blir bjuden på något helt nytt och sjudande hett, tillverkat av ett slags ärter från Egypten, skriver han, som förnäma turkar sörplar in mellan läpparna istället för brännvin, i tron att det ska motverka inflammationer och uppstigande ”dunster” från magen.
Som så många gånger genom historien visade sig den nya medicinen vara lite beroendeframkallande, och Karl XII:s besök i Turkiet slutade med att han tog bönorna med sig hem och gjorde kaffet populärt i Sverige. Men det var inte förrän under industrialiseringen som fikat blev vardagligt och billigt och kanske ett måste för att orka med de nya fabrikstiderna.
Innan kaffet slog igenom var öl den vanliga drycken i Sverige och stora delar av Europa, bland såväl kvinnor som män, även om det inte alltid låter så i den samtida litteraturen. Carl von Linné, som tyckte att kaffe enbart kunde bidra till slapp mage och en utmärglad kropp skriver: ”Karl-öl”, måste vara beskt. ”Kvinnfolk och käringar”, lägger han till, ”skola hava sött dricka”. Den här idén återfinns också hos Bellman, som tycker att vi ska ”ge våra små mamseller, vin och sviskon och karameller”. Tanken på separatistiska dryckesvanor ska vi återkomma till, men tills vidare räcker det att konstatera att de allra flesta struntade i vad Carl von Linné ansåg. Och under hans levnad hade kaffehusen sedan länge börjat ta över andra delar av kontinenten.
Tronskiftet från den bedövade alkoholen till den koffeinstinna varma drycken var en revolution som enligt historikern Daniel Berg skapade ett irritabelt upplysningssinne, kritiskt till allt! Utom kanske till det förtryck som möjliggjorde europeernas nya mörka vanor, även om vissa av kaffekolonialismens tidiga kritiker faktiskt kom inifrån industrin. Men i Europa blev kaffehusen en plats för affärer och intellektuell verksamhet. Här växte kapitalismen och den borgerliga offentligheten fram, klasserna blandades och ett friare samtal var möjligt. I England kallades de Penny Universities, eftersom det gick att lyssna på tidens stora intellektuella, till priset av en kopp java. Men om storleken på plånboken inte var så betydelsefull för att komma in på kaffehusen – var könet desto viktigare. För kvinnor var dörren oftast stängd.
Så möttes också Londons invånare 1674 av ”Women’s petition against coffee” som hävdade att kaffe gör män impotenta, ”lika fruktsamma som öknarna de försmädliga bönorna kommer från”.
Och när 1600-talets franska överklasskvinnor samlades i salonger för att kritisera äktenskapets slaveri – det som de i princip bara kunde lämna om maken var impotent - då valde de en annan koffeinhaltig dryck. Preciositeten har kallats en av historiens äldsta feministiska rörelser och gjorde motstånd genom att förlöjliga klassisk bildning och ägna sig åt förfining istället för manligt barbari. Med andra ord drack de te. Och långt senare skulle den svenska författaren Thekla Knös beskriva teet som salongskulturens essens, det som förverkligar dess pedagogiska idéer och förfinar smak och sinnen.
Så verkar alltså te i någon mån ha blivit kvinnokampens dryck, medan kaffet blev den offentliga manlighetens brygd, besk och förnuftig och tillräckligt begärlig för att de törstande skulle strunta fullständigt i Carl von Linnés varningar.
Begäret parodieras i Johann Sebastian Bachs kaffekantat från 1730-talet, den unga Liesgen måste ha sitt livselixir – ljuvligare än tusen kyssar – minst tre gånger om dagen och förargar sin far: Först när pappan hotar med att inte låta Liesgen gifta sig går hon med på att sluta med kaffet, men bara tillfälligt, eftersom hon i hemlighet smyger in en rad i äktenskapsförordet om att den blivande maken aldrig får hindra henne från den högsta njutningen, att koka kaffe precis när hon vill.
Samtidigt skriver politikern Carl Gyllenborg den första svenska komedin, en pjäs om den löjliga Sprätthöken, representant för unga snobbiga adelsmän med oförblommerad fäbless för det franska. Han gör allt ”a la mode”, rör sig vant på Stockholms kaffehus och skrattar åt lantisar som bränner sig på det svarta ”ölet”. Med facit i hand var oron för franska influenser inte helt obefogad. Upplysningen ägde rum på kaffehus och i tesalonger och vem vet om inte gnistan faktiskt låg i själva drycken. När journalisten Camille Desmoulin uppmanade massan att ta till vapen, 1789, lär han i alla fall ha stått uppflugen på en stol, eller om det var ett bord, tillhörande Café de Foy i Paris. Förmodligen hade han redan hunnit ta en kopp, eller två.
Det är klart att kaffet blev ett ljus i mörkret också för nordborna och hade det inte varit för det nya koffeinberoendet, skulle kaffehusen kanske inte blivit sociala rum för hattar och mössor, författare och upprorsmakare.
I våra dagar är det inte många som skryter med fyrtio koppar kaffe om dagen. Att dricka riktigt mycket kaffe anses inte helt sunt och nordbor hånas ibland för sitt enorma koffeinintag. Samtidigt rankas nordens länder som några av de bästa att bo i. Finland började för några år sedan inta en särställning, genom att ha världens bästa skola, världens bästa rättsväsende, världens ärligaste befolkning, världens lyckligaste invandrare och som av en ren slump världens absolut största kaffekonsumtion.
Hanna Eklund, journalist
-
Paret Christina och Carl Piper var runt sekelskiftet vid år 1700 ett av de mest omtalade paren inom den svenska eliten. De hade dåligt rykte. Deras närhet till kungamakten gjorde människor avundsjuka – en närhet som de tog bra betalt för när folk ville påverka kungen.
Carl Piper var en duglig man i staten, men kom att betraktas som en uppkomling som utnyttjade de karriärmöjligheter det karolinska enväldet erbjöd. Han avancerade till friherre, greve och blev slutligen Karl XII:s närmaste man. Christina Piper tillhörde en förmögen borgarsläkt i Stockholm och äktenskapet var ett resonemangsäktenskap mellan rikt borgerskap och inflytelserik ämbetsmannaadel
I den nymixade reprisen av avsnitt 99 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Svante Norrhem är docent i historia vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Christina och Carl Piper – En biografi.
Carl Pipers hade sitt ursprung inom Stockholms borgerskap. Han gjorde sig snart känd som en kunnig man inom statsförvaltningen och blev år 1690 statssekreterare hos Karl XI. Sedan kungen insjuknat fick Carl Piper ta ännu större ansvar än tidigare och blev strax efter Karl XII:s myndighetsförklaring utnämnd till statsråd och kungligt råd.
Christina Olofsson Törne var 17 år och Carl Piper 43 när de gifte sig år 1690. Carl Piper var brudens fars styvbror, och hon hade känt honom sedan barndomen. Christina tillhörde en förmögen borgarsläkt i Stockholm. Äktenskapet var ett resonemangsparti, en allians mellan pengar och adelskap, men de respekterade och värderade varandra högt. Åren 1706 och 1707, vid tiden för freden med August II av Sachsen, var Piper sannolikt en av Nordeuropas mäktigaste individer. Men drömmen slogs i kras vid nederlaget i Poltava, men kanske gjorde Carl sina största insatser som talesman för de svenska krigsfångarna. Peter den store hatade Carl och greven från Stockholms borgerskap kom att dö utblottad på den tidigare svenska borgen Nöteborg.
När Carl Piper hamnade i rysk fångenskap efter slaget vid Poltava var parets politiska inflytande över. Istället kom Christina Piper bli en av sin tids driftigaste svenska företagare, ständigt på jakt efter nya godsegendomar och maktpositioner, ofta indragen i rättsprocesser och tvister. Om hon levt idag skulle vi ha refererat till henne som en lyckosam riskkapitalist. Från sin bas på skånegodset Krageholm investerade Christina i allt fler gods och bruk. Redan under kriget hade hon medvetet ökat familjens godsinnehav och från och med 1710 tog hon successivt över Andrarums alunbruk. Bruket hade etablerats redan på 1630-talet. Enbart de skånska gods hon förvärvade omfattade större yta än ett mindre tyskt furstendöme.
Musik: Beethoven 9:e symfoni, Soundblock Audio
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Så var det med det lilla helgonet…
Vad vet du egentligen om Alfred Nobel och Nobelfamiljen?
Från Alfred Nobels farfars farfar Petrus Nobelius som var med redan vid kröningen av Karl XII 1698, till hans farfars far som var bekant med Carl von Linné, till hans egen far Immanuel Nobel som bland annat tillverkade sjöminor och övriga vapen till den ryske tsaren i mitten på 1800-talet.
Alfred Nobel, idag mest känd för dom prestigefyllda prisen, hade ett helt annat rykte under sin levnadstid. Känd under smeknamnet ”dödens köpman”, var han mannen som lyckades stabilisera nitroglycerin och skapade dynamit. Olyckorna under hans forskning var oerhört riskabla och många fick sätta sina liv till, inte minst Alfreds egen bror Emil. Han var känd för att oftast vara väldigt introvert och i princip besatt av forskning och till varje pris tjäna pengar. Vid 9 års ålder flyttade han och hans familj till Ryssland där hans far sedan ett tag tillbaka etablerat affärskontakter. Under denna tid låg Ryssland långt efter i industrialiseringen jämfört med Europa och drivande entreprenörer välkomnades. Flera ryska tsarer, inte minst Peter den store, hade försökt modernisera Ryssland och hinna ikapp.
Pågående krig under denna tid, för Rysslands del kanske främst Krimkriget 1853-1856, skapade möjligheter inom krigsindustrin. Familjen Nobel tvekade inte att hjälpa Sveriges ärkefiende Ryssland och samtidigt göra sig en hacka (han var ju trots allt svensk…) Alfreds bröder Ludvig och Robert var även dom väldigt flitiga. 1878 bildade dom Branobel, ett av världens största oljebolag. Nobels finanser växte så mycket att dom blev en av världens rikaste familjer.
Det kan vara värt att notera ett par anställda hos Branobel. Karl Hagelin jobbade som ledande ingenjör och blev senare ordförande i bolagets styrelse. Det var hans son Boris Hagelin som var med och skapade krypteringsmaskiner som senare såldes runtom världen för underrättelsetjänsternas avlyssning (givetvis med bakdörrar så att några svenskar även fick vara med på ett hörn…) En annan inte helt okänd person som jobbade vid borrtornen hette för övrigt Josef Stalin…
Lite kuriosa kan nämnas att familjen Nobel även hade lite kontakter på andra sidan Atlanten. Dom samarbetade och bytte idéer med en man som hette John Ericsson som konstruerade en pansarbåt vid namn USS Monitor som bidrog till att Nordstaterna vann det amerikanska inbördeskriget. Ibland är det en liten värld…
Den 10 december (dagen då Alfred Nobel dog) så delas fredspriset ut till dom som ”bidragit mest till mänsklighetens bästa”. Det finns som bekant fem olika kategorier men fredspriset betraktas av många som den finaste utmärkelsen någon kan få. Alfreds filosofi var att genom att skapa hemska vapen så skulle detta skrämma alla till att till varje pris inte använda dessa och kriga. Ungefär som idag, om inte vi säljer så kommer någon annan att göra det....
De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!
Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se
HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se -
Så var det med det lilla helgonet… Vad vet du egentligen om Alfred Nobel och Nobelfamiljen? Från Alfred Nobels farfars farfar Petrus Nobelius som var med redan vid kröningen av Karl XII 1698, till hans farfars far som var bekant med Carl von Linné, till hans egen far Immanuel Nobel som bland annat tillverkade sjöminor och övriga vapen till den ryske tsaren i mitten på 1800-talet. Alfred Nobel, idag mest känd för dom prestigefyllda prisen, hade ett helt annat rykte under sin levnadstid. Känd under smeknamnet ”dödens köpman”, var han mannen som lyckades stabilisera nitroglycerin och skapade dynamit. Olyckorna under hans forskning var oerhört riskabla och många fick sätta sina liv till, inte minst Alfreds egen bror Emil. Han var känd för att oftast vara väldigt introvert och i princip besatt av forskning och till varje pris tjäna pengar. Vid 9 års ålder flyttade han och hans familj till Ryssland där hans far sedan ett tag tillbaka etablerat affärskontakter. Under denna tid låg Ryssland långt efter i industrialiseringen jämfört med Europa och drivande entreprenörer välkomnades. Flera ryska tsarer, inte minst Peter den store, hade försökt modernisera Ryssland och hinna ikapp. Pågående krig under denna tid, för Rysslands del kanske främst Krimkriget 1853-1856, skapade möjligheter inom krigsindustrin. Familjen Nobel tvekade inte att hjälpa Sveriges ärkefiende Ryssland och samtidigt göra sig en hacka (han var ju trots allt svensk…) Alfreds bröder Ludvig och Robert var även dom väldigt flitiga. 1878 bildade dom Branobel, ett av världens största oljebolag. Nobels finanser växte så mycket att dom blev en av världens rikaste familjer. Det kan vara värt att notera ett par anställda hos Branobel. Karl Hagelin jobbade som ledande ingenjör och blev senare ordförande i bolagets styrelse. Det var hans son Boris Hagelin som var med och skapade krypteringsmaskiner som senare såldes runtom världen för underrättelsetjänsternas avlyssning (givetvis med bakdörrar så att några svenskar även fick vara med på ett hörn…) En annan inte helt okänd person som jobbade vid borrtornen hette för övrigt Josef Stalin… Lite kuriosa kan nämnas att familjen Nobel även hade lite kontakter på andra sidan Atlanten. Dom samarbetade och bytte idéer med en man som hette John Ericsson som konstruerade en pansarbåt vid namn USS Monitor som bidrog till att Nordstaterna vann det amerikanska inbördeskriget. Ibland är det en liten värld… Den 10 december (dagen då Alfred Nobel dog) så delas fredspriset ut till dom som ”bidragit mest till mänsklighetens bästa”. Det finns som bekant fem olika kategorier men fredspriset betraktas av många som den finaste utmärkelsen någon kan få. Alfreds filosofi var att genom att skapa hemska vapen så skulle detta skrämma alla till att till varje pris inte använda dessa och kriga. Ungefär som idag, om inte vi säljer så kommer någon annan att göra det.... De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se
-
Tordenskjolds sista strid, då den legendomspunne norsk-danske sjöhjälten slutade sina dagar på ett dimhöljt fält utanför Hannover i norra Tyskland, är ett historiskt mysterium från det stora nordiska krigets era.
Det var den 12 november 1720 som Peter Wessel Tordenskiold mötte döden i en ursinnig närstrid med blanka vapen mot den svenske officeren och krigsveteranen Jacob Axel Staël von Holstein.
Enligt de inblandade parterna rörde det sig om en duell. Efter några osande förolämpningar och förbittrade replikskiften hade de bägge herrarna hamnat i slagsmål på en fest i Hannover. Detta var orsaken till att Staël von Holstein – som i handgemänget ådrog sig ett igenmurat öga – hade utmanat Tordenskiold för att återupprätta sin ära.
Inte desto mindre blev det dramatiska och ganska snöpliga dödsfallet redan i samtiden föremål för spekulationer och mer eller mindre fantasifulla konspirationsteorier.
I detta avsnitt av podden En oväntad historia försöker historikerna Andreas Marklund och Olle Larsson reda ut de besynnerliga omständigheterna kring Tordenskjolds sista strid. Där finns onekligen detaljer som tyder på en duell: skarpslipade värjor, alkoholrelaterade förolämpningar och hetlevrade män med en bakgrund i det militära. Å andra sidan går det inte att förneka existensen av andra, mer suspekta detaljer.
Stämmer det att Tordenskjold kom oförberedd till duellen och fäktades med en dekorativ men oduglig dräktvärja, medan Staël von Holstein i stället var beväpnad med en militär huggvärja av karolinsk modell? Och kan de suggestiva kopplingarna till Karl XII:s död avfärdas som rena tillfälligheter, liksom det faktum att Tordenskjolds sekundant – alltså hans assistent i den dödliga duellen – bar det föga förtroendeingivande namnet Münchhausen?
Bild: Peter Tordenskold av Jacob Coning från 1720. Oslo museum, DigitaltMuseum, Public Domain.
Litteraturtips:
Dan H Andersen: Mandsmod og kongegunst. En biografi om Peter W Tordenskiold. Aschehoug, 2004.
Sune Christian Pedersen: På liv og død. Duellens historie i Danmark. Gyldendal, 2003.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Louise undrar vilken funktion bakgrundsmusiken på hotell och gallerior egentligen fyller förutom att göra henne stressad och ilsken. Och så diskuterar vi Sveriges negativa inställning till en utvidgning av Schengen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I förra veckan meddelade EU-kommissionen att det är dags att släppa in Kroatien, Rumänien och Bulgarien i Schengen-samarbetet. Men Nederländerna och Sverige är tveksamma. Vad handlar osäkerheten om och kommer länderna att ändra sig innan det är dags att rösta om saken den 8 december? Vi frågar Eu-kommentator Susanne Palme.
Och så handlar det om bakgrundsmusik på hotell. Vilken funktion är det tänkt att den ska fylla och vilken effekt ska den ha på hotellgästerna. Vi har bjudit in Jean-Paul Wall som inte bara skrivit musik för film och tv utan också valt musik till svenska hotell.
Vi undrar också om Frankrikes president Emmanuel Macron och Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak håller på och utvecklar en nära vänskap, det som på engelska kallas för en bromance?
Dessutom är det nu fastslaget att det var norrmännen som dödade Karl XII. Vad tycker Thomas om beskedet?Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Thomas Nordegren
Producent: Ulrika Lindqvist -
Karl XII är en av de mest fascinerande gestalterna i den svenska historien. Endast 15 år gammal blev han enväldig kung i stormakten Sverige och nästan hela sitt vuxna liv tillbringade han i fält tillsammans med sin armé.
Hans namn är förknippat med det stora nordiska kriget och fältslag som Narva, Kliszów och Poltava och kungens död i en löpgrav i Norge en mörk novemberkväll 1718 tillhör en av historiens ännu olösta gåtor. Karl XII har för många blivit krigarkungen personifierad men hans liv rymde även andra, mindre uppmärksammade, sidor.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Karl XII. Samtalet utmynnar i en utmaning som handlar om att berätta om någon mindre känd sida hos den i övrigt så välkände kungen. Hur såg han egentligen på kvinnor? Varför gifte han sig aldrig? Var det inte så att Karl XII genomförde genomgripande reformer av det svenska postväsendet och införde högertrafik redan långt innan svenskarna fick folkomrösta om den?
Karl XII:s liv var fyllt av dramatik från vaggan till graven. För både sin samtid och eftervärld var och är han i mångt och mycket en gåta. Historikerna blir sannolikt aldrig färdiga med Karl XII.
Bild omslag: Karl XII i Bender av Axel Sparre. (1715), Nationalmuseet, Wikipedia, Public Domain.
Lyssna också på Ivan Mazepa, Karl XII och slaget vid Poltava.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Magnus Stenbocks sista tid är en av de mest tragiska berättelserna, men också episka historierna från det stora nordiska krigets era. Han var greve, fältmarskalk och kungligt råd, därtill krigshjälte och kungagunstling hos Karl XII. Under några år i början av 1710 – efter slaget vid Helsingborg – var han den allra mest ryktbare och kanske också mäktigaste personen i hela det svenska stormaktsväldet.
Ändå dog han ensam, i skam och förnedring, i en dansk fängelsehåla, med en uppgiven förhoppning om ”en snarlig, mild och nådig ände på detta mitt närvarande elände”.
Hur kunde det gå så illa?
I detta avsnitt av podden En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Stenbocks tragiska levnadsöde. De går igenom huvuddragen i hans militära karriär och tittar närmare på den personliga, närmast kärvänliga relation som Stenbock fick till Karl XII. De talar om bragderna och de militära triumfer som gjorde honom till en karolinsk superhjälte, men också om de ogärningar han begick under sina närmare trettio år ”under musköten”.
Framför allt fokuserar de på hans sista tid, då Stenbock försmäktade i danskt fångenskap och utsattes för ett lömskt men diaboliskt sinnrikt danskt postspionage. Det var genom uppsnappade brev som han fick sitt banehugg – och banemannen var en hemlighetsfull postspion vid namn Christian Erlund, som rapporterade direkt till den danske envåldshärskaren Frederik IV.
Lästips
Andreas Marklund: Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s Sverige. Historiska Media, 2008.
Olle Larsson: Magnus Stenbock – kungens favorit föll i onåd. Populär historia, 2021.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi pratar om Kalle Dussins relation med Pompe, och Drottning Elizabeths älskade corgies. Och så undrar vi om det någonsin mer blir lugn och ro på jobbet. Dessutom: Liz Truss avgång och julkaoset på SJ.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Drottningens död försatte många britter i sorg, och efter begravningen ökade intresset för hennes favorithundras: Welsh corgi pembroke. Var drottning Elizabeth en förebild när det gäller skötseln av den här hundrasen? Besked om det får vi från Eva Granlund, som har ägt och fött upp pembrokes i 40 år.
Vi diskuterar också vilken roll hunden spelat för kungligheter genom tiderna. Vilka skillnader och likheter finns när det gäller hur Karl XII uppfattade sina hundar, och då främst dem han gav namnet Pompe, och hur drottning Elizabeth såg på sina corgies? Det frågar vi Ann Grönhammar, kulturhistoriker och tidigare intendent på Livrustkammaren.
På senare år har den aktivitetsbaserade arbetsplatsen blivit allt mer populär bland svenska arbetsgivare. Idag ställer vi frågan om kontor med egna rum är helt uträknade, eller om de kommer att få en revansch i en tid när många sjukskrivs för stress. Maral Babapour Chafi, forskare vid Institutet för stressmedicin, och Chalmers, ger sin syn på saken.
SJ släpper inte julbiljetterna förrän i november, och vi oroar oss för att julen inte riktigt blir som förr... Bakgrunden är att Trafikverket försöker digitalisera sin planering, men hur ser framtiden ut?
Och hur ska vi lösa den stora efterfrågan på poliser, tulltjänstemän, militärer och kriminalvårdare? Louise har en idé. Det kanske är dags att svenska skolor börjar skicka praoelever till de här myndigheterna i stor skala?
Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Thomas Nordegren
Producent: Ulrika Lindqvist -
Varför blev det just Karl II och ingen annan kung som kom att bli nazisternas älskling? Och vad hade egentligen Sverige för relation med lilla Pfalz Zweibrücken på 1600-talet?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Kosackhetmanen Ivan Mazepa mötte i oktober 1708 Karl XII i det svenska fältlägret i Horky. Det stora nordiska kriget hade pågått i drygt åtta år och svenskarna hade just avbrutit marschen mot Moskva för att gå i vinterkvarter i Ukraina.
Mazepa hade varit allierad med Peter den store men alltmer kommit att tröttna på tsarens ständiga krav på att få soldater skickade till sig. Hur länge skulle han kunna stå emot den ryske tsarens krav och var Ukrainas självständighet hotad? Kanske skulle ett närmande till den svenske kungen kunna vara en lösning på hans problem? Mötet i oktober 1708 utmynnade i en allians mellan de båda härskarna.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om en relativt förbisedd händelse under det stora nordiska kriget, nämligen alliansen mellan den ukrainska kosackhetmanen Ivan Mazepa och Karl XII.
Många historieintresserade känner nog igen Mazepas namn men vem var han egentligen? Varför ingicks den svensk-ukrainska alliansen? Hur stort inflytande hade kosackhövdingen över den svenske kungens planer och vilken roll spelade egentligen kosackerna i det ödesdigra slaget vid Poltava den 28 juni 1709?
Mer än 300 år efter sin död spelar Ivan Mazepa fortfarande en viktig roll i det ukrainska folkets historiemedvetande, där han fungerar som en symbol för Ukrainas frihetskamp och självständighet.
Bild: Karl XII med Ivan Mazepa vid Dnieperfloden efter slaget vid Poltava. Av Gustaf Cerderström 1880. Public Domain, Wikipedia.
Lyssna också på Den gåtfulle Karl XII:s största misstag.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Det är krig i Europa, och i Putins propaganda hörs ofta påståenden om att Ryssland och Ukraina är broderfolk som historiskt hör ihop. Men på Riksarkivet i Stockholm finns motbeviset. Redan Karl XII stötte Ukrainas kamp för självständighet och frihet från det ryska oket.
Åsa Karlsson och Jan Mispelaere samtalar om ukrainadokumenten på Riksarkivet. -
Målerikonservatorn Pia Lendemar får in en skadad Karl XII och plockar fram skalpellen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Pia Lendemar gillar att komma nära porträtt och målningar av konstnärer som levt för flera hundra år sen.
Hon rengör, konserverar och retuscherar smutsiga och trasiga tavlor, men också stora takmålningar och målade väggar i slott och herrgårdar.
"Det känns som att jag är en liten del i den här kedjan av att bevara den och sen om några år kommer nästa generation. Det är nog det jag tycker bäst om, att få jobba med historien för framtiden, säger Pia Lendemar.
Reporter och producent: Helene Alm
-
Den svenska stormaktstiden varade i drygt hundra år. En tid som präglades av ständiga krig, höga skatter och stora umbärande för folket. När Sverige var som störst vid freden i Roskilde år 1658 var Östersjön nästan förvandlad till ett svenskt innanhav. 56 år senare var Sverige reducerat till dagens Sverige, Finland och Svenska Pommern.
Stormaktstidens start brukar dateras till år 1611 när Gustav II Adolf blev kung och avslutas när Karl XII dör i Norge 1718. Inflytandet över Östersjön låg i vågskålen när den geopolitiskt okunnige 17-åriga Gustav II Adolf besteg tronen.
I den nymixade reprisen av avsnitt 78 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison som är professor i historia vid Lunds universitet och har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Stormakten växer fram som utkommer på Historiska Media.
Stormaktstiden var också en tid när statsförvaltningen utvecklades till en av de mest effektiva i världen. Krigen krävdes stora förändringar. Det är nu kyrkobokföringen införs för att staten ska kunna hålla koll på alla stridsdugliga män. Behovet av ökade skatteintäkter drev på utvecklandet av näringsliv och handel. Postväsendet inrättades och vägnätet rustades upp, vilket underlättade kontakter och samordning i det växande riket.
Sverige saknade egentligen en befolkning som kunde bära ambitionen att vara en stormakt. Därför blev man beroende av stora subsider från europeiska stormakter. År 1625 var befolkningen 1,1 miljoner (varav 0,3 i den finländska riksdelen) för att 1721 öka till 1,5 miljoner invånare, då med Skåne, Blekinge, Halland och Jämtland medräknade.
Att Sverige reducerades till en liten spillra i jämförelse med stormakten är den smala lycka som gjort det möjligt för Sverige att leva i fred i över 200 år.
Musik: JS Bach: Toccata And Fugue In D Minor, Storyblocks Audio
Bild: Slaget vid Breitenfeld av Johann Walter, Wikipedia.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Visa fler
