IPCC Podcasts
-
Hur kan vi inte ha gjort mer för att minska utsläppen? Trots över 30 år av kunskapspåfyllnad om människans påverkan på jordens temperatur fortsätter klimatutsläppen att öka globalt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
1988 bildades FN:s klimatpanel IPCC och två år senare kom forskarna med första utvärderingsrapporten - en sammanställning av klimatforskningen. 1992 var året då klimatkonventionen kom till, ett ramverk för åtgärder för att begränsa klimatförändringarna; Parisavtalet 2015 är en del av konventionen. FN:s första klimatmöte var 1995 i Berlin, följt av årliga "Conferences Of the Parties", konferenser mellan parterna, ”COP:ar" i olika värdländer. 90-talet startade med uppkavlade klimatärmar men vad hände sen?
Mycket snack och lite verkstad medan utsläppen ökat och klimatförsenarna fått råda.1988 samlades forskare som svensken och klimatpionjären Bert Bolin och politiker som norska statsministern, tidigare miljöministern Gro Harlem Brundtland till möte i Toronto. Mötet slutade i en rekommendation att minska växthusgasutsläppen med 20 procent till 2005. Klotets reporter försöker hitta uppföljande journalistik om det missade målet 2005. Men hittar inget om att utsläppen istället hade ö k a t med över 25 procent till 2005. Vad gjorde makthavarna under de här åren av möten och missade utsläppsminskningsmål?
Medverkande:
Henning Rodhe, professor emeritus i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet.
Björn-Ola Linnér, professor vid Tema Klimatförändring, Linköpings universitet.
George Monbiot, journalist, aktivist, kolumnist i The Guardian.
Martin Hultman, docent i teknik-, vetenskaps- och miljöstudier vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Mathias Fridahl, docent och klimatpolitikforskare vid Linköpings universitet.Litteratur som nämns i programmet:
Sex grader - vår framtid på en varmare jord, av Mark Lynas, översatt av Stefan Lindgren
Climate obstruction How denial, delay and inaction are heating the planet av Kristoffer Ekberg, Bernhard Forchtner, Martin Hultman, Kirsti M. JylhäSkriv till oss! [email protected]
Reporter: Anna-Karin Ivarsson
Programledare: Niklas Zachrisson
Producent: Anders Wennersten
-
Ovanligt väder blir allt vanligare, från stora skyfall till långvarig torka med sinande brunnar etc. Men frågan är hur mycket vanligare det är? Om det vanliga vädret blir mer extremt, hur mycket mer extremt måste då det mer extrema vädret bli? Och vad kan vi förvänta oss i framtiden.
Gäst i veckans “Perspektiv” är Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI i Norrköping. Han arbetar med kunskapen om vad som styr klimatet, hur det varierar och hur det kan simuleras med avancerade klimatmodeller.
De blev ett samtal om tidsserier och växthusgaser, om varför råden till gamla måste klimatanpassas och hur vi nu börjar se att försäkringsbolagen vägrar försäkra vissa skador. Och så frågade jag honom hur han ser på sannolikheten att vi håller oss inom 1,5 grader och därmed klarar Parisavtalet, samt om klimatet kommer bli “normalt igen” inom vår livstid?
Bokrekommendationer:
Monitor - En varmare värld - Claes Bernes .
IPCC:s sjätte utvärderingsrapport (AR6) och de tre huvudrapporterna. 1. Den vetenskapliga grunden. 2. Att begränsa klimatförändringarna. 3. Effekter-anpassning och sårbarhet.
Sammanfattning för beslutsfattare + gemensam rapport från IPCC/IPBES + KVAs Vetenskapen säger: om klimatet
Vår tid är nu – 10 hoppfulla perspektiv på klimatkrisen - Svante Axelsson
Programledare: Per Grankvist. Producent: Jens Back. Mixning av Stray Dog Studios. #perspektivpodden
"Perspektiv "är en podd från Vad Vi Vet. Prenumerera på podden för att lära dig något nytt varje vecka.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.vadvivet.se/subscribe -
FN:s klimatpanel IPCC slår fast i sin senaste rapport att extremväder blivit allt vanligare och att det kommer fortsätta att öka. I Sverige innebär det kraftigare skyfall, värmeböljor och längre perioder av torka. Förändringarna ställer helt nya krav på stadsplaneringen och fastighetsägare. Hur mycket kommer klimatförändringarna att påverka hur vi bygger och hur kan vi anpassa fastigheterna?
Gästar podden gör Helena Bjarnegård, riksarkitekt på Boverket och ordförande i Rådet för hållbara städer, Karin Hjerpe, analytiker på Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI samt Sara Tärk, landskapsarkitekt på Sweco.
-
CCS Panelens nya programledare LiseLotte Jernberg Bate, rektor för Granitor Business School och hållbarhetsansvarig, samtalar om FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport om klimatanpassningar av samhället med Jonas Norrman från IMCG, Håkan Sköldberg från PROFU och Mikael Kullman från Granitors konsultbolag Aenigma. De diskuterar också förslaget till strategi för bio-CCS som är framarbetat för fjärrvärmesektorn tillsammans med Energiforsk.
-
Den 28 februari i år presenterade FN:s klimatpanel IPCC rapporten ”Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability”. I den konstateras att om vi inte agera snabbt kommer klimatförändringarna att ha katastrofala konsekvenser för både människor och ekosystem - den skarpaste varningen hittills.
Men är det här någon nyhet? Vad ska vi göra för att jobba långsiktigt med de här frågorna? Och tappar vi bort klimatet om pandemi och krig tar all plats i nyhetssändningarna runt om i världen?
Medverkande:
Erik Kjellström, professor i klimatologi, jobbar på SMHI och del av Nationella expertrådet för klimatanpassning.
Elin Jakobsson, forskare på UI:s program för Global politik och säkerhet.
Redaktör och programledare: Jonas Löfvenberg
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Hur klimatanpassar vi Sveriges landsbygder?
Den sista februari släppte FN:s klimatpanel IPCC sin klimatbedömning. Rapporten lyfter bland annat det ökade behovet av just klimatanpassning - åtgärder vi kan göra för att hantera klimatförändringarna. Men det konstateras också att det finns gränser för anpassningen – vi kan inte anpassa oss till allt - och att det också finns risk för missanpassning.
I avsnitt #140 av podden Landet diskuterar vi vad IPCC-rapporten betyder för Sveriges del och vad vi bör ta fasta på när det gäller klimatanpassningen av svenska landsbygder.
Medverkar gör Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF och Karin Hjerpe, analytiker på Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning, SMHI. Samtalet leds av Håkan Montelius. -
Följ vår tids viktigaste klimat- och miljöfrågor i Sveriges Radios klimatpodd. Fördjupande reportage och intervjuer om vår planets framtid.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det är en ödesmättad beskrivning som FN:s klimatpanel IPCC i sin senaste rapport ger av vår värld: Människan förstör sakta men säkert sin enda plats i universum – och vårt hopp ligger till naturens motståndskraft.
Klotet har valt ut fem viktiga punkter ur rapporten:
Konsekvenserna för oss och vår planet har blivit mer omfattande och allvarligare.
Människor i alla regioner i hela världen drabbas redan idag, men i olika grad.
Effekterna blir värre ju mer temperaturen höjs och ekosystem är redan i dag på gränsen för vad de klarar av.
Att skydda och återställa ekosystem och natur i stor skala, mellan 30 och 50 procent av jordens natur, är enligt IPCC en av de viktigaste åtgärderna för att både mildra klimatförändringarna och att anpassa oss till dem.
Ett positivt besked: Anpassning räddar liv. Men fönstret håller på att stängas innan människan hinner säkra en beboelig planet och hållbar framtid.
Diskussion med Johan Rockström, Marie-Louise Kristola och Emily Boyd: Ekosystem nära gränsen för vad de klarar avMedverkande: Johan Rockström, Marie-Louise Kristola, Emily Boyd, Erik Glaas, Merja Willman, Sofie Storbjörk
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Niklas Zachrisson
Reportrar: Anna-Karin Ivarsson och Daniel Värjö
Producent: Anders Wennersten
-
Om livets stora mysterier kan vi inget veta, bara tro. Men tvivlet gnager ständigt. Om man inte helt avstår från att tänka? Som de antika filosofer Vincent Flink Amble-Naess lyfter fram i denna essä.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Konstnären Apelles hade arbetat med tavlan i månader. Det skulle bli ett mästerverk; det var uppenbart för var och en som såg honom arbeta. En detalj lyckades emellertid gäcka honom: fradgan på kapplöpningshästen i förgrunden. Den föreföll omöjlig att gestalta. Apelles försökte med klarare färger, grövre penslar och mindre vatten i temperan. Han svalde sin stolthet och konsulterade en rival, men också det var lönlöst. Resultaten blev hopplöst onaturliga. Till slut fick han nog, och slängde sin tvättsvamp mot hästen i vredesmod.
Folket omkring honom drog efter andan. Apelles kunde knappt tro sina ögon. Svampen hade lämnat ett omisskännligt avtryck över betslet. Hästen tuggade fradga.
Anekdoten återges av den grekiska filosofen Sextus Empiricus i boken Pyrrhoniska skisser, från 200-talet e. kr. På samma sätt som Apelles genom sina ansträngningar försökte uppnå ett perfekt konstverk, försöker filosoferna uppnå det goda livet genom att argumentera. De borde veta bättre, skriver Sextus. Först när man inser det meningslösa med hela företaget kan man uppnå målet, och njuta sin sinnesro.
Sextus Empiricus var skeptiker, eller pyrrhonist som hans meningsfränder ofta kallades under antiken. Rörelsen fick sitt namn efter förgrundsgestalten Pyrrhon, som var verksam på 300-talet f.Kr. Pyrrhon föräras ett kapitel i historikern Diogenes Laertios bok Berömda filosofers liv och läror, som är vår kanske främsta källa till kunskap om den antika filosofin och dess utövare. Diogenes beskriver Pyrrhon som en dåre, som betvivlade allt han såg. Om en kärra var på väg att köra över honom steg han inte åt sidan. Han var nämligen inte säker på att kärran var verklig. Kanske hade han fallit offer för en synvilla, eller helt enkelt blivit lurad. Om det inte vore för hans många vänner, skriver Diogenes, hade Pyrrhon knappast blivit långlivad.
Skildringen är författad 500 år efter Pyrrhons bortgång, och mycket tyder på att informationen är hämtad från en satirisk skrift som publicerades av en av Pyrrhons fiender. Sådana smädeskrifter var vanliga under antiken. Epikurén Colotes skriver att den skeptiska läran gör det omöjligt att leva, eftersom den inte medger några åsikter. Anatomen Galenus frågar sig huruvida skeptikern måste stanna ombord på ett sjunkande skepp eftersom han tvivlar på om det stigande vattnet är verkligt. Ännu år 1748 – 2000 år efter skeptikernas storhetstid – kunde den skotske filosofen David Hume skriva att samhället skulle gå under om Pyrrhons efterföljare fick gehör för sina idéer.
Skeptikerna var lätta att häckla. De efterlämnade nämligen inga skrifter där deras lära försvarades. Sextus bok är ett undantag. För den som läser hans Pyrrhoniska skisser framträder en annan bild av skeptikerna än den som förmedlades av deras fiender.
Det grekiska ordet skepsis betyder ”undersökning”, och mycket riktigt var den skeptiska filosofin en undersökande filosofi. Föremålet för undersökningarna var i första hand de andra filosoferna. Epikuréerna påstod att världen bestod av atomer, medan aristotelikerna påstod att den bestod av element. Skeptikern betraktade argumenten för och emot de båda inställningarna, och kom fram till att frågan förmodligen inte gick att besvara. Båda sidor verkade ha genomtänkta argument för sin sak, och varje omdöme om vem som hade rätt skulle ofrånkomligen bära på ett mått av godtycke.
För Sextus var skepticismen i första hand en serie tankefigurer, vars syfte var att uppnå jämvikt mellan argumenten för och emot varje ställningstagande. Därigenom visade han att våra åsikter nästan aldrig är berättigade. För det mesta kan man lika gärna se saken ur ett annat perspektiv. Inställningen gällde emellertid inte alla delar av livet. I motsats till vad belackarna ville göra gällande hade skeptikerna kunskap om många saker. Det var teorierna de förkastade, det vill säga: åsikter som sätts i samband med varandra, och ger upphov till system. Inställningen är mindre extrem än vad man skulle kunna tro.
Sextus hade måhända medgivit att honungsvinet han drack var sött, men han hade aldrig accepterat den vetenskapliga förklaringen: att glukosmolekyler interagerar med receptorer i våra smaklökar, som signalerar till hjärnbarken via elektriska impulser, och får oss att erfara sötma. En sådan slutsats hade krävt en argumentation. Och utöver det fåtal individer som utbildat sig till vetenskapsmän, och själva undersökt saken i ett laboratorium, förlitar sig de flesta av oss på auktoritetsargument. Till exempel:
Vetenskapsmännen säger att vinet är sött på grund av molekylerna. Och vetenskapsmännen är pålitliga. Alltså är vinet sött på grund av molekylerna.
Sextus hade betraktat en sådan slutledning som inte bara bristfällig, utan rent ut sagt löjeväckande. För det första vet vi inte om vetenskapsmännen verkligen säger att det förhåller sig på det viset; vi har ju knappast träffat dem alla. För det andra vet vi inte om de är pålitliga, oavsett vad de själva påstår om saken. Därför borde vi inte utan vidare acceptera att det finns något sådant som glukosmolekyler eller smaklökar eller receptorer. Att vinet är sött behöver vi däremot inga argument för att komma fram till; det känner vi ju på smaken.
Skeptikernas lära formulerades millennier innan den globala uppvärmningen var ett faktum, och för en modern läsare är det uppenbart att deras idéer vore direkt skadliga i händerna på våra makthavare. Om teorierna kan användas till att förbättra världen bör de inte förkastas. Men för de flesta av oss är klimatforskarnas rön – om smältande polarisar, avverkad regnskog och stigande havsnivåer – inte nog för att mana oss till handling. För det stora flertalet framstår rapporterna från IPCC som intet mer än en källa till ångest. På så vis påminner vår situation om den skeptikerna ville avhjälpa.
Liksom för de konkurrerande skolorna var målet för skeptikernas verksamhet ataraxia, vilket på grekiska betyder sinnesro. Stoikerna sade sig uppnå målet genom att leva i enlighet med naturen och epikuréerna genom att hänge sig åt njutningar. Skeptikerna närmade sig problemet på ett annat sätt. Deras nyckel till sinnesro var insikten om att inget kan skada oss. Men det var inte sträckbänken, lejonen eller slavdrivarna de syftade på, utan de filosofiska problemen som håller oss vakna om nätterna och inte ger oss någon ro. Vad är sanning? Vad är skönhet? Vad händer när vi dör? Frågorna är nästintill omöjliga att besvara, vilket skeptikerna var de första att inse. Följaktligen vägrade de infoga sina kunskaper i system. De vägrade se samband och göra slutledningar. Man skulle kunna säga att de vägrade tänka.
Sextus tid påminde på många sätt om vår egen. Filosofin, som hade börjat som ett självständigt sökande efter kunskap, hade stelnat i skolbildningar vars medlemmar ägnade större delen av sin tid åt att anklaga varandra för dumhet och hyckleri. I detta intellektuella klimat gjorde skeptikerna entré och retade gallfeber på sina konkurrenter genom att hävda att alla var lika goda kålsupare, och att det var samtalet i sig det var fel på.
Skeptikerna var inga livsstilsradikaler. Det var deras lära som var avvikande. Själva levde de konventionella, tillbakadragna liv. Sextus arbetade som läkare, och författarskapet var en bisyssla han ägnade sig åt på fritiden.
På samma sätt kan också vi dra oss tillbaka, och leva obesvärade av de hätska debatterna i vår samtid. I en tid där åsikter har upphöjts till dygd vore det inte mindre än ett uppror.
Vincent Flink Amble-Naess
-
Det sägs ofta att vetenskapen kräver att vi måste minska utsläppen av växthusgaser. Det låter som ett övertygande argument, men i det här avsnittet varnar professor Christian Azar för den retoriken. Vetenskap handlar om att ta reda på hur världen är beskaffad, inte vad vi ska göra åt den. Det är i grunden etiska och
politiska frågeställningar, betonar han.
I avsnittet diskuteras också vad vi vet och inte vet om klimatfrågan, den senaste IPCC rapporten belyses och vissa påståenden i klimatdebatten problematiseras.
I avsnittet diskuteras också argument om att vi måste lita på forskningen. Det är så klart rätt, men Azar påminner också om att tvivlet är nödvändigt. Tvivlet är en central del av den vetenskapliga metoden för att söka sanning om världen. Vetenskapens framväxt handlade till och med om rätten att tvivla och ifrågasätta den tidens auktoriteter, t ex kyrkans män. Frågan handlar alltså om när det är rimligt att tvivla och när man ska lita på det som sägs. I avsnittet diskuteras hur man kan hitta en rimlig balans här.
Christian Azar är professor i Energi och miljö vid Chalmers Tekniska Högskola, och har medverkat i IPCCs arbete som lead author (arbetsgrupp II, 2001), och som expert i olika roller, nu senast vid slutförhandlingarna av markanvändningsrapporten 2019. Han har också varit rådgivare/medverkat i rådgivande grupperingar till statsministrarna Göran Persson och Fredrik Reinfeldt, samt Margot Wallström då hon var EUs miljökommissionär. Han är författare till boken ”Makten över klimatet” och utnämndes till Sveriges miljömäktigaste år 2009 av tidningen Miljöaktuellt. -
Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC slår fast att klimatförändringarna redan är här. Jordens medeltemperatur har redan stigit med ca 1 grad sedan perioden 1850-1900. Den effekt av klimatförändringarna som hittills tydligast drabbat människor direkt är förekomsten av extremväder.
-
Kunskapen om hur klimatet förändras är starkare än någonsin. I den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC slås fast att det otvetydigt är människans utsläpp av koldioxid och andra klimatgaser som är orsaken till att jordens medeltemperatur ökar. Samtidigt fortsätter spridningen av felaktiga teorier som ifrågasätter forskarnas slutsatser.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Klimatförnekelse har de senaste åren letat sig in den politiska sfären i Sverige, och så kallat alternativa medier skriver sedan 2018 allt oftare om klimatet, enligt forskaren Martin Hultman på Chalmers.
Runt sex procent av svenskarna förkastar klimatvetenskapens slutsatser och kan räknas som klimatförnekare, enligt en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Varför är det så?Producent: Mona Hambraeus
Reporter: Daniel Värjö
Ljuddesign: Olof Sjöström
Programledare: Niklas Zachrisson
-
Fredag den 13:e. Är vi vidskepliga? Nja, kanske blir svaret men annars så har veckans dominerats av den alarmerade klimatrapport från IPCC släppte i måndags. Hur ska man tänka ur ett skogligt perspektiv? Som vanligt annars mycket mer av annat och en rapport från Skogsforum som visar på att virkespriserna kan vara extremt låga trots extremt höga priser på sågade trävaror.
-
Avsnittet är Sponsrat av IG: www.ig.com/se?CHID=122&QPID=37893
FN:s klimatpanel IPCC slår i en lika omfattande som alarmerande rapport fast att vi är på väg att missa utsläppsmål som satts upp för att hindra allt extremare väder och en förödande höjning av havsnivån.
Rapporten släpps mitt i ett nyhetsflöde färgat i apokalyptiskt brandgult.
Ändå fortsätter vi utvinna och bränna mer fossila bränslen som olja, gas och metan.
Det här är ett extraavsnitt av FollowTheMoney, en podcast om makt, storfinans och börsen, av och med mig, programledare Martin Nilsson, och utrikesredaktör Joakim Rönning, där vi frågar oss vad ska vi göra, och varför gör vi det inte? -
Programledare: Marie-Louise Kristola.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
- Visa fler
