Armin Podcasts
-
Armin och Lovisa går igenom V75 på Romme med hjälp av Estables Loppsimulator. De gästas även av Emilia Leo som delar med sig av spännande info om sina två hästar som tävlar på lördag.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Armin och Peter ger er tidiga tankar inför Eskilstuna och tar Estables Loppsimulator till hjälp för att bena ut loppen.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Premiär avsnittet av Travinsikter Podcast!
Armin och Peter delar med sig av tidiga tankar inför Skellefteå!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Idag är det säsongsavslutning och podden är tillbaka i augusti igen. Säsongens sista avsnitt kommer att bjuda på en intressant historia där kannibal-offret faktiskt var frivillig och ville bli dödad och uppäten. I likhet med Issei Sagawa, som jag pratade om i första avsnittet, så var historien om Hans och Greta den utlösande faktorn och intresset för kannibalism utvecklades redan under barndomen. Både Issei och Armin, som är dagens huvudperson, var ensamma som barn och såg ätandet av andra människor som ett sätt att för alltid ha dem med sig.
Skillnaden på Issei och Armin är att Issei åt ofrivilliga offer, medan Armin var beredd att låta sina offer gå vid minsta tvekan. Han ville bara äta upp någon som verkligen ville bli uppäten.
Vill du lyssna utan reklam och få tillgång till avsnitt en vecka tidigare? Stötta podden på Patreon!
Nya avsnitt varannan måndag.
Gillar du podden? Lämna gärna en recension och glöm inte att följa den!
Missa inte min andra podd, Kidnappningspodden.
Kontakt: [email protected]
Källor:
https://murderpedia.org/male.M/m/meiwes-armin.htm
https://www.irishtimes.com/news/cannibal-tells-of-his-desire-to-eat-flesh-1.787256
https://www.crimeandinvestigation.co.uk/crime-files/armin-meiwes-german-cannibal
https://www.ranker.com/list/facts-about-cannibal-armin-meiwes/jen-jeffers
https://www.theguardian.com/world/2003/dec/04/germany.lukeharding
https://www.thefamouspeople.com/profiles/armin-meiwes-45002.php
https://www.independent.co.uk/news/world/europe/cannibal-s-victim-was-obsessed-with-sexual-mutilation-73321.html
https://medium.com/lessons-from-history/this-man-killed-a-willing-volunteer-and-ate-his-body-with-a-glass-of-red-wine-c24ad75bdd3e
Samtliga artiklar lästa 6 februari 2022.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vad är egentligen roligt? Historikern Peter K Andersson berättar om den eviga humorkonflikten från Shakespeare till Killinggänget.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Det finns ett avsnitt av tv-serien Seinfeld där huvudpersonen, som är en framgångsrik ståuppkomiker, vill göra ett dåligt framträdande för att förstöra för sin rival, som ska uppträda efter honom. För att garantera att publiken inte ska skratta tar han på sig färgglada kläder och kliver upp på scenen med orden ”Nu ska vi ha roligt!” Att säga åt publiken att de ska skratta, eller att för tydligt signalera humor, verkar för många vara ett bra sätt att döda humorn. Det är så tydligt så fort vi ser en komiker som ställer sig på en scen med en viss uppsyn och ett visst sätt att tala, att vi förväntas skratta. De flesta går med på det och kan knappt hålla sig för skratt innan komikern ens har öppnat munnen, men jag känner människor som har svårt att skratta åt komiker just för att det är meningen att man ska skratta åt dem.
När Jerry Seinfeld medvetet försöker förstöra humorn genom att påtala den ställer han sig mitt i skärningspunkten för en gammal tvistefråga som kommit att definiera vårt sätt att betrakta humor. Kanske börjar den med William Shakespeare.
När Hamlet instruerar den besökande skådespelartruppen i hur de ska framföra sina repliker lägger han också ut texten om hur truppens clown bör agera. ”Låt inte dem som spelar clowner säga mer än det som hör till rollen”, säger han, för ”det finns en del clowner som själva skrattar för att lura sin publik att också skratta. Det är simpelt”, anser Hamlet, och tyder på ”en ynklig lust att briljera.” Raderna har ofta tolkats som Shakespeares egna åsikter om hur en komisk skådespelare bör framträda. Och om man ska ta honom på orden så är det just den påstridige och skrikige komikern som han vänder sig emot. Faktum är att Shakespeare och den skådespelare som spelade de komiska rollerna i hans tidiga pjäser just hade gått skilda vägar när Hamlet hade premiär 1599. Denne skådespelare hette Will Kemp och hade under flera år varit Londons främste teaterclown. Ja, ordet clown hade myntats bara något decennium tidigare som en beteckning på den roll i snart sagt varje pjäs som hade till uppgift att vara den komiske drummeln som klantar till alltihop och som skulle vara en igenkänningsfaktor för de i publiken som stod på marken och hade betalat de billigaste biljetterna. Den ursprungliga betydelsen i ordet clown var egentligen lantis eller bondlurk.
Will Kemp hade excellerat i den här typen av roller och Shakespeare hade med glädje skapat oförglömliga karaktärer åt truppens clown, från Dogberry i Mycket väsen för ingenting till Bottom i En midsommarnattsdröm. Men Kemp hade också rykte om sig att köra sin egen grej, att ”säga mer än det som hörde till rollen”, för att citera Hamlet. Han var en improvisatör som blev berömd på egen hand och vars närvaro i en uppsättning kanske distraherade från dramats handling. Hur det än var så lämnade han Globeteaterns kompani och blev ersatt av en annan clown med en helt annan stil. Han hette Robert Armin och Shakespeare skulle skriva flera roller åt honom, bland annat narren Feste i Trettondagsafton och narren i Kung Lear. Samarbetet mellan Shakespeare och Armin har tolkats som mer harmoniskt eftersom Armin bättre kunde gestalta de filosofiska och klipska narrar som Shakespeare föredrog i sina pjäser framför enfaldiga bondläppar och klumpiga betjänter.
Detta skifte i Shakespeares komiska författarskap speglar också den generella utveckling inom den engelska teatern som skedde kring sekelskiftet 1600. De grälla clowner som tidigare hade varit en självklar ingrediens i både komedier, tragedier och krönikespel knuffades nu alltmer ut, betraktades som vulgära och ersattes med mer sofistikerade och urbana komiska figurer – parodier på snobbar och hovmän eller fyndiga hovnarrar.
Det här är en motsättning som verkar återkomma vid olika tillfällen i historien. Det är inte sällan som kritikerna är samstämmiga med Shakespeare och förordar komik levererad med en oberörd gravallvarlig min. I Sverige kom det här lägret att bli synonymt med den ironiska generationen, kanske tydligast representerad av Killinggänget, som gjorde humor som på ytan ibland såg ut som seriösa dramaproduktioner eller som byggde på så initierade referenser att få människor utanför Stockholm förstod allt som sas. Det var en humor som medvetet bröt med sina föregångare, de på 80- och tidigt 90-tal så populära Galenskaparna och After Shave, eller Sven Melanders Nöjesmassakern. Som Henrik Schyffert en gång uttryckte det i en intervju: ”Före oss var det bara Åke Cato.” Men det fanns också företrädare för det andra lägret: samtida med Killinggänget var Stefan & Krister, representanter för ett helt annat ideal, ett ideal där det som Seinfeld försökte göra för att döda skrattet sannolikt skulle tas emot med stor entusiasm. Många i samtiden avfärdade Stefan och Krister som vulgär buskis, och Killinggänget växte delvis fram som en motpol till detta. Men även om det på ytan kunde se ut som en klyfta mellan stad och land, försvinner denna prydliga uppdelning när man betraktar humorn närmare. Det räcker kanske att peka på Robert Gustafsson, medlem av Killinggänget, vars humor på scen och i tv ibland överträffar Stefan och Krister i högljuddhet, hostningar och överdriven dialekt.
Det är långt mellan 1590-talets London och 1990-talets Sverige, men trots det finns i båda tidpunkter en likartad konflikt mellan två typer av humor. Man kan hitta andra exempel på hur de som vill hävda sin sofistikerade humor demonstrativt avfärdar de överdrivna komikerna och vurmar för de mer subtila. Det är till exempel fortfarande många som säger sig föredra det lakoniska stenansiktet hos Buster Keaton framför Chaplins utstuderade sentimentalitet. Uppkomsten av begreppet deadpan comedy i början av 1900-talet illustrerar kanske en växande preferens för humor som inte ska ge sken av att vara humor.. Frågan är vad som är svårast. Många komiker kan vittna om att det är svårt att skriva skämt när man anstränger sig för att vara rolig. Och den bestående populariteten i bloopers och roliga hemmavideor där vanliga människor snubblar helt utan förvarning är kanske ett bevis på att den äkta komiken är den som uppkommer utan att någon försöker vara rolig. Å andra sidan är det kanske tur att vi också har komiker som gör jobbet åt oss. Akutmottagningarna skulle säkert hålla med mig.
Peter K Andersson, historiker
-
I detta avsnitt av Utvecklingssnacket gästas Daniel av Armin som läckte nationella proven under 2018-2019. Armin berättar om hur läckandet av proven gick till samt vad som hände efteråt. Hur fick han tag på proven? Är polisen ute efter honom än idag? Därefter diskuteras det senaste inom rappbranschen kring Yasin och Dree Lows karriärer. Allt detta och mycket mer i ett djupt avsnitt av Utvecklingssnacket.
Support this podcast at — https://redcircle.com/utvecklingssnacket/donations -
Vi gästas av Björn "Hodel" Hödel och tillsammans bjuder vi på ett avsnitt i trance-musikens tecken med mycket nostalgi. Vi snackar om trance-klassiker och kärleken till Monday Bar, samt om Björns låtsläpp, mashups och dj-spelningar. Dessutom en hel del prat om Tiësto, Armin och Ferry + mycket annat.
Följ Hodel:
Facebook: www.facebook.com/hodelmusic
Instagram: www.instagram.com/hodel33
Twitter: www.twitter.com/hodel33
Supporta Dansmusikpodden via Patreon och ta del av exklusiva poddavsnitt, tävlingar och behind the scenes-material:
www.patreon.com/dansmusikpodden
Snacka loss i vår Facebook-grupp:
www.facebook.com/groups/1813288435494427
Följ oss:
Instagram: www.instagram.com/dansmusikpodden
Facebook: www.facebook.com/dansmusikpodden
Twitter: www.twitter.com/dansmusikpodden
Özze: www.instagram.com/ozze.can
Mats: www.instagram.com/matswurnell
Mejla oss: [email protected]
