Anneli Dufva Podcasts
-
En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto.
"En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".
Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".
”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”
Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.
För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.
I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."
Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.
Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datum
Och jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.
När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".
Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.
Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.
Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.
Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.
Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.
Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.
Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.
2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.
Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.
”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”
Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.
Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.
Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.
I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.
Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.
Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.
Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.
Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.
Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.
För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...
Det är det som gör henne så intressant.
Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:
–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.
Anneli Dufva
-
Författaren John Ajvide Lindqvist blev ofantligt förtjust när han för första gången läste pjäsen "I väntan på Godot" av Samuel Beckett en entusiasm som består: "Han ekar genom en hel del som jag skrivit."
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
SAMUEL BECKETT SKREV "I VÄNTAN PÅ GODOT" – EN AV VÄRLDSDRAMATIKENS MEST SPELADE PJÄSERSamuel Beckett (1906-1989) föddes i Dublin, Irland. Han växte upp i välbeställd familj, studerade bland annat franska och bosatte sig så småningom i Paris där han blev vän med James Joyce och andra inom det modernistiska avantgardet. Beckett skrev först kritik, essäer och noveller. 1938 romandebuterade han med "Murphy" efter att ha refuserats 42 gånger. Under kriget gick Beckett med i den franska motståndsrörelsen. Därefter skrev han raskt flera verk, både romaner och dramatik, och tog platsen som en av tidens mest originella författare. Han struntade i sådant som handling och platser, istället skrev han långa inre monologer om människans ensamhet och tillkortakommanden, ofta absurt och tragikomiskt. Han fick Nobelpriset 1969, men skydde all offentlighet och priset hämtades av hans förläggare.
JOHN AJVIDE LINDQVIST ÄR DEN SVENSKA SKRÄCKLITTERATURENS MÄSTARE
Samuel Beckett dog 1989, 83 år gammal.Författaren John Ajvide Lindqvist skriver romaner, noveller och manus för både TV och film – ofta med skräcktema – och han debuterade 2004 med vampyrromanen "Låt den rätte komma in". Den blev en formidabel succé som såldes till 30 länder. 2008 hade filmen, i regi av Tomas Alfredson, premiär och den blev hyllad av kritiker och publik. Den fick flera priser och belönades med bland annat fem Guldbaggar, där John Ajvide Lindqvist tog hem priset för Bästa manus. "Hanteringen av odöda", "Himmelstrand", "X: den sista platsen" och "Vänligheten" är några av alla framgångsrika romaner han skrivit, novellen "Gräns" filmades av Ali Abbasi 2018 och vann pris för bästa film på Guldbaggegalan 2019. Johan Ajvide Lindqvist har också skrivit dramatik och fick fina recensioner för bland annat "De obehöriga" på Stockholms stadsteater Kulturhuset 2019. I romanen 2022 gavs romanen "Verkligheten" ut, där han ger sig på influerarkulturen och gör skräck av realityserier på tv.
I avsnittet medverkar också Anneli Dufva, dramaturg på Dramaten och mångårig medarbetare på Sveriges Radios kulturredaktion.
GUNNAR BOLIN – KULTURJOURNALIST PÅ SVERIGES RADIOProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
Känd blev Janet Frame med sin självbiografiska trilogi som brukar kallas "En ängel vid mitt bord". Hon skrev den i början av 80-talet när hon återvänt till Nya Zeeland efter en tid i Europa.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"En ängel vid mitt bord" har också filmatiserats av Jane Campion 1990. Framgången för filmen är en förklaring till att Janet Frames liv nästan är mer känt än hennes verk.
Författaren Janet Frame föddes 1924 på Nya Zeeland och växte upp under enkla omständigheter. Hon var studiebegåvad och fick stipendium för att studera till lärare, blev färdig med studierna men fick aldrig något lärarjobb.
Istället blev hon felaktigt diagnostiserad med schizofreni och kom att tillbringa åtta år på mentalsjukhus. Under den tiden skrev hon sin första novellsamling - "Lagunen" - vilken också gav henne ett litterärt pris, något som i sin tur bidrog till att hon så småningom blev utskriven från sjukhuset.
Hon nämndes ofta som en kandidat till Nobelpriset i litteratur, men hon dog 2004 och hann aldrig få det.
Anneli Dufva har gjort dagens Klassiker, där vi bland annat hör Janet Frame själv i en intervju gjord av radion på Nya Zeeland på 80-talet.
En Klassiker från 2010.
-
Författare, 79 år. Född och bosatt i Stockholm. Tidigare Sommarvärd 1979, 1982, 1984.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
I sitt fjärde Sommar i P1 talar författaren Agneta Pleijel om skrivande, läsande och musikens betydelse och om hur minnen ur livet vecklar ut sig när man skriver ner dem.
Agneta Pleijel deklarerar tidigt i sitt sommarprogram om att hon tänker prata om fiktion, om skrivande, läsande och konst i många former. Pleijel, som själv säger att hon är förvånad över att hon hunnit bli 79 år gammal, konstaterar att man genom att skriva ner sina minnen, plötsligt upptäcker mer och mer av sitt eget jag.
Hon uppmanar alla att skriva, för att fånga livet och genom texten få lära känna sig själv bättre, hon låter musiken i programmet vävas in i berättelsen och funderar också en hel del kring musikens betydelse i skapandet och livet.
Agneta Pleijel pratar både om skrivandet som yrke och om litteratur och läsandet som konst. Hon pratar om det magiska som inträffar när man sätter sig ner och börjar skriva och om hur texterna växer fram som ett sätt att ta reda på något hon inte vet. Hon refererar till andras filosoferande om litteratur och citerar den schweiziske författaren Peter Bischels som bland annat sagt att ”litteraturen måste ha lov att syssla med obetydligheter”.
Pleijel berättar också om de självbiografiska inslag som finns i hennes romaner, om svårigheterna med att skriva om sig själv och om ifrågasättandet av de egna minnena. I den senaste romanen Doften av en man berättar hon bland annat om studentlivet i 60-talets Göteborg och ojämlikheten hon upplevde, framförallt i frågor om sexualitet. Hon konstaterar att hon hade svårt att acceptera kvinnans underordning och att de insikter hon fick gjorde henne till en både ilsken och envis person, och så slår hon ett slag för den fortsatta kampen om jämställdhet mellan könen.
Sedan vindlar programmet vidare i resonemang kring sanning och fiktion, om verkliga minnen och om sådana som uppstår först när de skrivs ner, hon snuddar vid en del samtidsfrågor men landar till sist i ett resonemang om tid och åldrande och om vikten att ta sig tid att lyssna och tänka.
Om Agneta PleijelEn av våra mest framstående författare. Den senast utkomna självbiografiska boken Doften av en man uppmärksammades stort liksom den första memoardelen Spådomen.
Har fått Svenska Akademiens nordiska pris bland många andra utmärkelser. Det stora genombrottet kom med romanen Vindspejare. Givit ut tre diktsamlingar och nio romaner som är översatta till en rad språk.
Varit kulturchef på Aftonbladet, ordförande för Svenska PEN och professor vid Dramatiska Institutet.
Är en aktiv samhällsdebattör. Älskar cirkusar och djurparker.
Producent: Anneli Dufva
-
JOURNALIST. Prisade journalisten Negra Efendi berättar i sitt Sommar om hur det var att komma till Sverige på 90-talet och om hur hon idag tar hjälp av sin inre Zlatan när hon möter orättvisor.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Författaren och journalisten Negra Efendić tilldelades Stora Journalistpriset i kategorin Årets berättare för sin bok Jag var precis som du. Boken handlade till stora delar om hennes flykt från Bosnien på 90-talet och livet i Sverige. Så gör även bitar av hennes Sommar program, där vi även får bekanta oss med Negra Efendićs inre Zlatan. En resurs hon tar fram när hon bemöter vardagsrasism eller personer som underskattar henne.
”Jag önskar också att min inre Zlatan varit med mig den där gången utanför pappersåtervinningen i ett bostadsrättsområde på Lidingö då en okänd tant frågade vem jag städar hos.”
Om Negra EfendićVann Stora Journalistpriset förra året i kategorin Årets berättare för den självbiografiska reportageboken Jag var precis som du om flykten från Bosnien som elvaåring och uppväxten i Sverige.
Tilldelades 2014 Wendelapriset för reportaget Eko av hat om den rasism och nazism hon mötte som ung flicka i skolan i Huskvarna. Arbetar idag på Svenska Dagbladet med migrations- och integrationsfrågor som specialområden.
Fick första sommarjobbet på Borås tidning när hon sa att hon hade körkort. Det hade hon inte.
Producent: Anneli Dufva
-
Han har beskrivits som en minnets man, en skymningens skildrare, årets Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano. Men hur ser han själv på sitt skrivande och på sitt liv?
Kulturredaktionen besöker Modiano, i hans hem i Paris för att få veta mer om denne omtyckte, men omvittnat skygge, författare. Och vår reporter Anneli Dufva mötte en mycket vänlig man, som också var påtagligt rörd över att ha tilldelats detta stora prisMedverkar i programmet gör även Patrick Modianos dotter, Marie Modiano, musiker och författare. Uppläsare är skådespelaren Björn KjellmanEtt program av Anneli Dufva -
En barsk farmor och en livrädd clown är huvudpersoner i Klassikerrummet. Hjalmar Bergman som är en av våra största och mest fantasifulla författare skrev två romaner som hör ihop: Farmor och Vår Herre 1921 och Clownen Jac. 1930. Den första handlar om en mycket viljestark kvinnas uppgång och fall. Ni hör Anneli Dufva och Göran Everdahl samtala med programledaren Maarja Talgre.
-
Vaudevilleartist och revolutionär - vem var hon egentligen, mirakelkvinnan från Alabama? Den dövstumma Helen Keller som mot alla odds blev författare och föresläsare och under en period hela Amerikas älskling? I en ny biografi ger Bo Renberg, författare och språkvetare, en helt ny bild av henne. Boken Helen Kellers värld visar en mycket mer mångfacetterad människa än vad den gängse mytbildningen gjort och beskriver hur avgörande språket är för människoblivandet. Helene Alm har träffat honom. Och så startar Klassikerrummet för säsongen - med en barsk farmor och hennes vettskrämde sonson. Hjalmar Bergman räknas till de stora och fantasifulla berättarna i svensk litteratur. Maarja Talgre och hennes gäster Anneli Dufva och Göran Everdahl har läst två av hans bästa romaner, och de hänger ihop: "Farmor och Vår Herre" från 1921 och "Clownen Jac" från 1930. Programledare är Jenny Teleman.
-
E M Forsters roman En resa till Indien väckte skandal 1924. Maarja Talgre och hennes gäster Anneli Dufva och Göran Everdahl diskuterar Forsters kritik av den engelska kolonialmakten och den fantasieggande historien om den engelska kvinnan som gick vilse i de mäktiga Marabargrottorna.
-
En symfoniorkester kan vara som en bil, en ferrari eller en volvo. Esa-Pekka Salonen vet. Han har i över trettio års tid dirigerat orkestrar på de stora världsscenerna.
Den finske dirigenten och tonsättaren, som under sjutton års tid var music director för Los Angeles Philharmonic, delar med sig av sina erfarenheter under mer än tre decennier. Kulturradions Kerstin Berggren träffade honom i bl. a New York i samband med den omfattande treveckors - festivalen Hungarian Echoes och på La Scala i Milano under arbetet med Janaceks opera Döda Huset. Under hela det här året är Esa-Pekka Salonen intensivt engagerad i Bela Bartoks musik. - Det här året är mitt Bartok - år, säger den finske stjärndirigenten, som i programmet också berättar hur noga han är med att välja rätt regissör när han arbetar med opera. Mellan 27/8 och 4/9 pågår och Kulturredaktionen genomför ett antal samtal inför publik i Berwaldhallen i Stockholm. Söndagen den 28/8 samtalar Gunnar Bolin med den estniske filmaren Ilmar Raag, onsdagen den 31/8 samtalar Anneli Dufva med den lettiska skådespelaren Elita Klavina och lördagen den 3/9 samtalar Maarja Talgre med den litauiska poeten Daiva Cepauskaite. Samtalen kan ni höra både i radio och på webben. Mer information finns på . -
Mansfield Park av Jane Austen. Maarja Talgre diskuterar tillsammans med Göran Everdahl och Henrietta Hultén. Mannen utan egenskaper av Robert Musil. Maarja Talgre diskuterar tillsammans med Katarina Wikars och Mikael Timm. Rädd att flyga av Erica Jong. Maarja Talgre diskuterar tillsammans med Elin Claeson och Svante Weyler. En resa till Indien av E.M. Forster. Maarja Talgre diskuterar tillsammans med Anneli Dufva och Göran Everdahl. Drömmen om röda gemak av Cao Xuequin. Maarja Talgre diskuterar tillsammans med Anna Gustafsson Chen och Göran Sommardal. Leoparden av Giuseppe Tomasi di Lampedusa. Maarja Talgre diskuterar tillsammans med Mikael Timm och dramatikern Mia Törnqvist.
-
Han gillar den svenska naturen, översättaren Frank Perry som fått flera priset för sitt arbete med att introducera svensk litteratur och kultur utomlands. Anneli Dufva träffar honom i London för att prata om hans kärlek till och intresse för det svenska språket.
Frank Perry är född 1953 i Brighton, men uppvuxen i London, där han också studerade vid University College.Förutom att verka som översättare har Frank Perry bland annat undervisat i tyska och svenska och han har arbetat som kulturjournalist för Svenska Dagbladet.Han har som översättare mest översatt dramatik, bland annat av Magnus Dahlström, Lars Norén, Jonas Hassen Khemiri, Pär Lagerqvist, Niklas Rådström och Katarina Frostenson, men även dikter av ett stort antal svenska poeter.2004 tilldealdes Frank Perry Svenska Akademiens pris för introduktion av svensk kultur utomlands och han har också fått Göran O Erikssons pris, vilket delas ut av Svenska Dramatikerförbundet. -
Biblioteket 2010 08 30 Anna Hallberg och En färd till Indien i Klassikerrummet.Poeten Anna Hallberg intervjuas av Louise Epstein om den nya boken Kolosseum, Colosseum och i Klassikerrummet avhandlar Maarja Talgre och hennes gäster En färd till Indien av E M Forster.
”På ett paradoxalt sätt kan man säga att den är en av de lyckligaste böcker jag har skrivit även om så hemsk och har så mycket död, förruttnelse och fekalier”, så säger poeten Anna Hallberg om sin nya bok ”Colosseum, Kolosseum”. En diktsamling om en mental plats präglad av ensamhet där diktjaget undrar över gränsen mellan sig själv och andra. Louise Epstein träffar henne för att få reda på hur hon tänker och varför poesi är litteraturens hjärta.Klassikerrummet är tillbaka och boken som Maarja Talgre och hennes gäster Göran Efverdahl och Anneli Dufva diskuterar är E M Forsters bok ”En färd till Indien”. Romanen väckte mycket debatt när den gavs ut 1924 eftersom den gjorde upp med kolonialismen genom att visa hur illa det kan gå när människor låter sina fördomar styra.Programledare: Louise Epstein -
Den amerikanska manusförfattaren Nora Ephron gjorde på 90-talet en serie romantiska komedier som åter satte den klassiska Hollywood-genren på kartan: När Harry mötte Sally, Sömnlös i Seattle och You've got mail är de tre mest kända av dem.
Nästan samtidigt uppstod på andra sidan Atlanten en ny sorts rom-coms (som de ofta kallas) med London som spelplats och med Richard Curtis som manusförfattare. Fyra bröllop och en begravning samt Notting Hill gjorde det lite skabbiga London till ett ställe att tråna efter och den mycket brittiskt vimsige Hugh Grant till filmhjälte.Men sen - under 00-talet - har den romantiska komedien levt ett liv i skymundan och inte riktig lyckats matcha den gyllene eran under 90-talet. Varför blev det så?Kulturradions Anneli Dufva stämde träff med skribenten, författaren och rom-comfantasten Andres Lokko i Notting Hill i London på jakt efter den förlorade tilltron till den romantiska komedien. -
Biblio 20100201 Pär Thörn och Alice i Underlandet i KlassikerrummetEn av de roligaste och mest infallsrika författarna just nu heter Pär Thörn. I sin nya bok Land skall med lag byggas undersöker han hur saker förändras .Vi har pratat med honom om arbetsmetoder och politik. Och Klassikerrummet försjunker i den omtumlande boken Alice i Underlandet av Lewis Caroll. När Alice ramlar ner i kaninhålet är inget längre sig likt. Vad händer med Maarja Talgre och hennes gäster Göran Everdahl när de går runt i Underlandet?
Gränserna för vad som är en bok ändras hela tiden och just nu är bokutgivningen studsigt experimentell. En av de roligaste och mest infallsrika författarna just nu heter Pär Thörn. I sin nya bok ”Land skall med lag byggas” undersöker han hur saker förändras genom att blanda allt från dikter på syldaviska (ett påhittat språk hämtat ur Tintinserierna) och foton på centerpartister med en miniroman om den påhittade Josef Ström. Vi har pratat med honom om mönster, arbetsmetoder och politik.Klassikerrummet försjunker i den omtumlande boken ”Alice i Underlandet” av Lewis Caroll. En klassiker som fascinerat ända sen den gavs ut 1865. När Alice ramlar ner i kaninhålet är inget längre sig likt. Vad händer med Maarja Talgre och hennes gäster Göran Everdal och Anneli Dufva när de går runt i Underlandet? Och vem är egentligen Alice?Programledare: Louise Epstein och Jenny Teleman - Visa fler
