Avsnitt
-
Till årets och säsongens sista poddavsnitt valde vi ett verk som passar juletiden. Vi pratar om ”Portinarialtaret” (1472-1478) som finns på Uffizierna i Florens och som är det mest kända verket av den flamländske målaren Hugo van der Goes (ca 1440-1482).
Men vi kommer inte prata så mycket om det välkända kristna julmotivet, som visar herdarnas tillbedjan efter Jesusbarnets födelse. Istället fokuserar vi på den person efter vilken verket blev uppkallat: verkets beställare Tommaso Portinari. Vad vet vi om Portinari som var så välbärgad att han hade råd att beställa denna överdådiga målning av en av Flanderns mest välkända konstnärer?
Hur blev den florentinske bankiren chef för Medicibankens kontor i Gent och vad vet vi om hans nära kontakter med det burgundiska hovet? Och hur hänger målningens dyrbara och moderiktiga kläder ihop med Portinaris affärsverksamheter i Brygge?
Men vi kommer också prata om den mystiske målaren bakom verket, Hugo van der Goes, som idag är ett av de tyngsta namnen i konsthistorien om renässansen norr om Alperna, men som man vet väldigt lite om. Hugo van der Goes levde under hela sitt liv i skräck för evig förbannelse. Dessutom led han samvetskval över den stolthet som han hade känt för all berömmelse som han erfor som konstnär.
Hans mentala hälsa sviktade gång på gång tills han på toppen av sin karriär drog sig tillbaka som novis i Rood-Kloster, ett kloster utanför Bryssel. Bara ett 30-tal konstverk kan nuförtiden knytas till Hugo van der Goes, trots att han uppnådde stor berömmelse bland borgerskapet och adeln, vilket hans få bevarade verk vittnar om.
Bild: Hugo van der Goes, Portinarialtaret, 1472-78, olja på pannå, 253 x 304 cm, Uffizierna Florens
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I detta avsnitt pratar vi med chefsintendenten Dragana Vujanovic Östlind från Hasselbladstiftelsen om årets Hasselbladspristagare Ingrid Pollard och utställningen som för närvarande visas på Hasselblad Center i Göteborg. Ingrid Pollard föddes 1953 i Guyana, flyttade som treåring till London och har varit verksam som fotograf i England sedan 1980-talet. Genom fotografen Ingrid Pollards verk samtalar vi om det brittiska arvet i kolonierna, om fotalbum, identitet och maskulinitet och om rasism som sitter i väggarna. Varmt välkomna att lyssna!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Saknas det avsnitt?
-
Äntligen ska vi prata om 1700-talet igen, nämligen Jacques-Louis Davids ikoniska målning “Marats död” från 1793, som finns på Kungliga museet för sköna konster i Belgien och i en kopia från 1800 på Louvren.
Davids tavla visar den döende tidningsmannen, revolutionären och politikern Jean Paul Marat och det är en vacker och stillsam död vi får se här. Inget får en att ana den rafflande och våldsamma historiska berättelsen som ligger bakom motivet.
Målningen härstammar direkt från den franska revolutionens epicentrum. Målaren David och motivet Marat var inte bara vänner, utan båda politiskt aktiva i Nationalkonventet under den franska revolutionen. Medan Marat inte överlevde revolutionen, kunde David med nöd och näppe undgå giljotinen.
Nuförtiden räknas konstverket till ett av de viktigaste i den franska konsthistorien, men då det begav sig fanns ingen plats för den i Frankrike.
Konstnären själv fick rädda undan tavlan, gömma den i flera år och ta med sig den till sitt exil i Belgien, där den finns än idag.
Jacques-Louis David är en av de viktigaste målarna i den franska konsthistorien, men när han gick bort, nekades han till och med att bli begravd i Paris. Bara hans hjärta ligger begravd på Père-Lachaise i Paris.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I dagens avsnitt berättar vi om Dorothea Langes ikoniska fotografi “Migrant Mother” från 1936. Modern i det berömda fotografiet har blivit den stora depressionens (1929-1939) ansikte. Men vad är det egentligen vi ser i fotografiet? Det finns två olika versioner av historien, den ena av fotografen Dorothea Lange och den andra av den avbildade kvinnan Florence Thompson och hennes barn.
Dorothea Lange var en av många fotografer som arbetade för Farm Security Administration, kort FSA, en statlig organisation som skapade en omfattande bildsamling över det amerikanska samhället mellan 1935 och 1944. Lange berättade om det gigantiska migrantläger hon hittade i Nipomo, Kalifornien, där 2500-3000 personer hade slagit upp tillfälliga hem för att få arbete inom ärtskörden som hade utlovats i tidningsannonser. Men på grund av det exceptionellt kalla vädret och vårstormar hade ärtskörden frusit sönder och det fanns inga arbeten för de desperata och utsatta människorna, som nu var strandsatta på det leriga fältet. I fältanteckningarna som Lange lämnade in tillsammans med de sex fotografierna som hon tog av familjen beskriver hon: "Sju hungriga barn. Fadern är infödd i Kalifornien. Utblottade i ärtplockarläger ... på grund av den misslyckade ärtskörden. Dessa människor hade precis sålt sina däck för att köpa mat."
Men denna berättelse dementerades av modern Florence Thompson, när hon valde att träda fram 1978, efter att Lange hade gått bort. Florence Thompson berättade om sitt Cherokee-ursprung och att hon inte alls hörde till de stora skarorna av migranter som hade lämnat Oklahoma för att söka sin lycka i Kalifornien. Denna marsdag 1936 hade bilens kylare gått sönder och barnen hade tagit den till närmaste stad för att få den reparerad, medan hon och de andra barnen väntade. Lange hade också skickat bilderna till redaktören för San Francisco News, där några av fotografierna trycktes redan några dagar efter hennes besök i lägret, under rubriken: "Ragged, Hungry, Broke, Harvest Workers Live in Squalor.", vilket gick emot det hon hade lovat Thompson.
Långt senare skulle många FSA-fotografer kritiseras och anklagas för att de hade riktat sina linser mot "perfekta offer" som de, delvis arrangerat, visade i sina fotografier. Ändå måste FSA-fotografernas viktiga roll för statens hjälpinsatser poängteras. Langes bilder på Florence Thompson och hennes barn fick omedelbar uppmärksamhet av Resettlement Administration i Washington och 9000 kg mat skickades till ärtplockarlägret i Nipomo.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Nytt avsnitt av ”Samtal pågår” ute! Denna gång samtalar vi om våra tankar om det underskattade i konstsfären. Det blir allt från Alexandra Herlitz’ förtjusning i Rokoko till Alexandra Frieds aversion mot collage. Där emellan bjuder vi på allvar och skratt, sanningsanspråket i Andreas Gurskys fotografi och Visbys tveksamma framställning i CG Hellqvists ”Valdemar Atterdag brandskattar Visby”. Varmt välkoma att lyssna!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Denna gång tar vi oss till Edo-periodens Japan och det mest ikoniska japanska konstverk: Katsushika Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” (ca 1830-1832) från serien “36 vyer av berget Fuji”. Bilden har blivit en symbol för Japan och används nuförtiden i de mest olika sammanhang. Den har blivit emoji, används i miljöaktivism, surferkulturen och i ölreklam.
Alla känner nog igen bilden, men handen på hjärtat, hur många vet mer om den än titeln och konstnären? Bilden känns så modern och ungdomlig att det är svårt att tänka sig att den är nästan 200 år gammal och att konstnären var över 70 gammal när han skapade den.
I vårt poddavsnitt berättar vi hur bilden omedelbart uppnådde en otrolig popularitet i Japan, där färgträsnittet ska ha tryckts upp i hela 8000 exemplar, istället för de sedvanliga 200. Vi pratar om hur bilden kom att påverka den västerländska konsten, när den nådde Europa ca 1850 och hur konstnärer som Vincent van Gogh, Carl Larsson och kompositören Claude Debussy inspirerades av den. Men vi berättar också om inspirationen från väst till öst och hur nederländska konstverk anses ha påverkat Hokusai och hur det importerade färgpigmentet berlinerblått från väst kom att spela en betydande roll i Hokusais verk.
Eftersom vi befinner oss väldigt mycket i Japan i detta avsnitt, som har en konst och en konsthistoria som inte alla är helt bekanta med, kommer vi att introducera en del japanska fenomen och begrepp i detta avsnitt. Till exempel berättar vi om bildgenren ukiyo-e som översätts till “Bilder från den förbiflytande världen” och hur Hokusai bidrog till att förändra den. Vi förklarar också den spännande tekniken färgträsnitt med vilken dessa japanska bilder producerades, som under Edoperioden inte ansågs vara konst, utan snarare en souvenir, som kunde köpas till samma pris som ett paket nudlar.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi har återförenats efter sommaren och pratar om vad vi har gjort och vad som händer under hösten.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I detta avsnitt tar vi oss an den mytomspunna målningen ”Makarna Arnolfinis trolovning” av Johannes van Eyck från 1434, som nuförtiden finns på National Gallery i London. Vi pratar om allt från den ytterst snåriga proveniensen till de många avbildade vardagsföremålen och deras möjliga dolda betydelser.
Inte minst resonerar vi om det avbildade paret och om det verkligen är en trolovning vi ser i målningen. Kan det verkligen vara den i Brygge verksamme handelsmannen Giovanni Arnolfini och hans fru Giovanna Cenamis giftermål som är avbildat? Bröllopet ägde rum 1447, men konstnären Jan van Eyck dog redan 1441. Eller är ”Makarna Arnolfinis trolovning” i själva verket ett minnesporträtt föreställandes Giovanni di Nicolao Arnolfinis och hans döda maka Constanza Trenta? Och är Hernaoul le Fin och Arnoult Fin som man läser om i de historiska källorna samma person som Arnolfini?
Vi följer arkivspåren hur målningen kom från Brygge via Spanien till National Gallery i London?
Köpte den skotske översten James Hay - som sålde tavlan till National Gallery 1842 efter det engelska kungahuset avböjde att köpa den - verkligen tavlan när han kurerade sig i Bryssel efter slaget vid Waterloo? Eller är tavlan snarare ett byte efter plundringen av den spanska kungliga samlingen vid slaget av Vitoria 1813, som han medverkade i?
Allt detta och mycket mer får ni höra mer om i vårt nya avsnitt!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Samtal pågår! Vi gick och såg utställningen "Ilon Wiklands bildvärldar. Saga, äventyr och vardagsliv" på Göteborgs konstmuseum och pratade med utställningens curator Freja Holmberg. Vi pratade om Ilon Wikland och hennes långa långa resa som ensamkommande flyktingbarn från Estland till att hon blev "hovillustratör" för Astrid Lindgren och många andra bilderboksförfattare i Sverige. Det blev ett personligt samtal om både skräckförtjusningen som man kände när man tittade på illustrationerna i Ronja Rövardotter och hur man som barn kände igen sig själv i den naturalistiska stilen i vilken "Barnen från Bullerbyn" tecknades i. Samtalet handlar också om Ilon Wiklands många stilar och uttryck som spänner från hennes bilderboksillustrationer som lyfte texterna, till hennes fräcka veckorevy-illustrationerna som hon målade i gouachefärg, en teknik som hon bemästrade så väl. Varmt välkomna att lyssna!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Samtal pågår! När vi var klara med inspelningen av senaste poddavsnitt om Harriet Backers ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892, kände vi oss inte helt färdiga med målningen, då dess narrativ är så fantasieggande. Då spelade vi in ett mera personligt samtal om vilka tankar som sätts igång av målningen och hur vi själva tolkar den. Freestyle!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I detta poddavsnitt förenar vi våra forskningsintressen, 1800-talsmåleri och medeltida kyrkor: vi pratar om den norska konstnären Harriet Backers målning ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892. Vanligtvis finns konstverket att beskåda på Nasjonalmuseet i Oslo, men just nu kan man se det på den stora Harriet Backer-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm.
Harriet Backer är en av de mest kända norska konstnärerna. Hennes yrkeskarriär spänner över 50 år och en tid då konstvärlden ändrade sig radikalt för kvinnor. När Harriet Backer började sina konstnärliga studier på 1870-talet var det ett mansdominerat fält. Hon blev framgångsrik och erkänd, men hon var likväl “bara” en kvinna. Jens Thiis, som var direktör för Nasjonalgalleriet i Oslo från 1908-1941, skrev om henne i sin bok om norska målare och bildhuggare 1907: “Fröken Backer är i själva verket den av alla norska målarinnor som är mest née peintre [alltså: född till målare] och även i sina manliga kollegors lag intar hon en hög ställning som målare.”
I poddavsnittet berättar vi mer om Harriet Backers karaktäristiska intima och självupplevda sätt att skildra norska kyrkorum som är unikt i den norska konsthistorien. Vi berättar hur interiörsgenren blev populär på 1800-talet och hur Backer anknöt till 1800-talets olika nationalromantiska skildringar av kyrkorummet eller psykologiserande närstudier av kyrkobesökare, men också den hårda kritiken hon mötte.
Samspelet av färgerna, ljus och skuggan som skapar den stämningsfulla atmosfären i hennes målningar åstadkom hon genom sitt noggranna arbete på plats, t ex i den iskalla kyrkan i Tanum. Eftersom hon antog sig sina motiv på samma sätt som en friluftsmålare, kan man med all rätt kalla hennes målningar för ett “inomhus-friluftsmåleri”.
Avsnittet handlar också om Harriet Backers konstnärliga utveckling från hennes tidiga måleri i Düsseldorfsskolans anda tills friluftsmåleriet och impressionismen satte sina spår på hennes naturalistiska färgmåleri under hennes år i Paris.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN! Denna gång ska vi prata om en game changer i den västerländska konsthistorien, som har skrivits fram som renässansens första betydelsefulla målare, då han utvecklade måleriet mot en större individualism, naturalism och rumsligt djup. Vi ska prata om Giottos di Bondones fresker i Scrovegnikapellet (även kallat Arenakapellet) i Padua och fokuserar på hans berömda “Kristi begråtelse” (1303-10). De 36 fresker som täcker kapellets interiör är en av de första och mest omfattande freskcyklerna från den tidiga renässansen och är nuförtiden synonyma med Giotto.
I dessa bilder berättar han i tre bildserier om Jungfru Maria och hennes föräldrar Annas och Joakims liv och inte minst Jesus liv och död. Hans fresker ingår i ett komplext program, där bilderna i serien syftar på varandra.
Vi fastnade speciellt för “Kristi begråtelse”, då vi var eniga att de små förtvivlade änglarna som svävar i himlen ovanför scenen och är utom sig av sorg, är för bedårande i sina individuella känslouttryck. "Bilder formade av hans pensel följer naturens konturer så nära", skrev den florentinska krönikören Filippo Villani på 1300-talet om Giotto, "att de för betraktaren verkar leva och andas och till och med utföra vissa rörelser och gester så realistiskt att de verkar tala, gråta, göra en glad och andra saker."
I poddavsnittet tittar vi närmare på Giottos livsberättelse som baserar sig i mångt och mycket på myter och osäkra källor, när det skrivs fram hur hans lärare Cimabue blev uppmärksam på den talangfulle 12-åringen och hur Giotto så småningom gick om sin läromästare. Vi berättar om Giottos innovationer i bildkonsten och hur han bröt med bildtraditioner; hur han vände sig ifrån den italienska bysantinism med dess strängt formaliserade bildspråk till en färgstark bildkonst som skulle basera sig på studier av naturen och som tillät individuella drag i helgonens uttryck. Vi berättar om hur Giotto inspirerades av gester som han hade sett i andra sammanhang, i rättsväsendet och i kyrkliga ritualer och hur han skapade ett nytt symboliskt teckenspråk av dessa.
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi har länge velat prata om den amerikanske målaren John Singer Sargent (1856-1925) och när vi var i Boston och såg hans fantastiska målningar där, bestämde vi oss att göra ett avsnitt om denna spännande och redan på sin tid mycket populära konstnär!
Sargent är mest känd för sina porträtt, men vi valde ”Carnation, Lily, Lily, Rose”, som målades 1885-86 och som finns på Tate Britain i London.
Vad betyder den mystiska titeln som låter som en trollformel egentligen? Och är det en spegling av ett och samma barn vi ser? Vilken skandal ledde till att Sargent var tvungen att lämna Paris och hur hamnade han i Cotswolds, där målningen färdigställdes under två sensomrar? Varför arbetade Sargent under långa perioder bara 10 minuter per dag med verket? Och hur kom det sig att läsarskaran bakom The Pall Mall Gazette röstade fram målningen som den man minst av alla ville ha i sitt hem?
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Äntligen är det dags för ett helt nytt poddavsnitt! Ja, det var väldigt länge sedan vi publicerade ett nytt avsnitt, det tycker vi också. Desto gladare är vi att kunna presentera ett nytt avsnitt om en konstnär som väldigt många av er önskade sig.
I detta avsnitt ska vi fördjupa oss i Hilma af Klints verk ”Svanen, nr 1” från 1915, som ägs av Stiftelsen Hilma af Klints verk. Vi ska berätta om konstnären och hennes antroposofiska bakgrund som öppnar upp för tolkningsmöjligheter av detta verk vars komposition bygger på tydliga motsatser i färg och form. Och vad symboliserar svanarna?
Avsnittet handlar om en grupp väninnor, ”De Fem”, och deras seanser där de talade med ”De Höga”, ett kosmiskt brödraskap som ska ha funnits sedan tidens gryning och som ska ha gett kvinnorna i uppdrag att måla verk till deras tempel. I avsnittet fokuserar vi också på återupptäckten och mytbildningen kring Hilma af Klint och hennes verk, som sedan utställningen ”The Spiritual in Art - Abstract Painting 1890-1985” på Los Angeles County Museum (1986-87) har exploderat i popularitet.
Varmt välkomna att lyssna på det senaste avsnittet av Konsthistoriepodden!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Äntligen kommer det sista avsnittet av "På resande fot" från vår resa genom USA och som ni hör i avsnittet var det egentligen meningen att detta avsnitt skulle bli publicerat före det första avsnittet av säsong 4. I detta avsnitt pratar vi med Diana Seave Greenwald, som är curator på The Isabella Stewart Gardner Museum i Boston. Efter vårt besök på museet hade vi en del frågor om konstverkens hängning, den mycket varierande kvalitén och varför det inte fanns några etiketter med text i anslutning till verken. Diana Seave Greenwald är inte bara en av de två skribenterna av den senaste biografin om Isabella Stewart Gardner, hon kunde dessutom ge oss svar på alla våra frågor! Hur var Isabella Stewart Gardner som person och varför började hon att samla konst? Vilken konst samlade hon och vem var hennes rådgivare? Hur ska man föreställa sig Gardners omskrivna vänskaper med John Singer Sargent och Anders Zorn? Överdrevs de i efterhand i konsthistorien eller talar vi om riktiga vänskaper? Svar på dessa och många andra frågor får du i vårt nyaste avsnitt av "På resande fot"!
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Äntligen är det dags för en ny säsong av Konsthistoriepodden och denna gång går vi långt tillbaka i tiden och tar oss an en av de mest kända och omdiskuterade skulpturgrupperna i tiden: Den hellenistiska Laokoongruppen, som är skuren i marmor och som dateras till ca 40 till 20 år före Kristus och som tillhör Vatikanmuseets samlingar. Denna skulpturgrupp finns dock i en mängd kopior runtom i världen.
Denna antika skulptur visar den trojanska prästen Laokoon, flankerad av sina söner Antiphantes och Thymbraeus, när de kämpar mot två gigantiska ormar som gudarna har skickat på dem. Berättelsen om Laokoons fruktansvärda öde beskrevs i litteraturen bland annat hos de antika författarna Homeros och Vergilius och är en del av berättelsen om den trojanska hästen, som alltså hänger ihop med de historiska händelserna i det trojanska kriget som sägs ha utkämpats mellan Grekland och Troja någon gång på 1100- eller 1200-talet före Kristus.
Vi går till grunden med myten om Laokoon och Troja och vad man egentligen vet om var Troja låg. Men vi berättar också hur man kan följa Laokoongruppen genom tiden från att Plinius den äldre 77 efter Kristus verkar ha identifierad dess upphovsmän - tre stenhuggare från Rhodos vid namnen Agesandros, Polydoros, and Athenodoros - till att skulpturen återupptäcktes i januari 1506 på Felice De Fredis vingård som var belägen nära Colosseum på Esquilinen i Rom.
Vi berättar om några försök som sedan dess har gjorts att ta fram mer kunskap om verket och att rekonstruera de delarna som inte kunnat återfinnas i utgrävningar. Och vi berättar också hur intresset för den antika Laokoonskulpturen fick en nytändning i och med 1700-talets utgrävningar av antiken och framväxten av den nyklassicistiska konsten som utfördes med antiken som förebild. Sedan denna tid har Laokoongruppen varit ett av dem mest diskuterade konstverken i vår konsthistoria med fokus på dess formspråk och dess känslomässiga uttryck.
Framför allt den tyske konstskribenten Johann Joachim Winckelmann skrev fram den ideala skönheten han upplevde i den antika konsten, och hans åter och åter nypublicerade tankar blev snart allmängiltiga. Genom honom fick Laokoongruppen ännu större publicitet än vad den hade någonsin tidigare. Han skrev att Laokoongruppen följer konstens alla regler för fullkomlighet och att den äger precis samma excellenta kvalitéer som utmärkte just den grekiska antikens mästerverk: en ädel enkelhet och en stilla storhet, såväl i hållningen som i uttryck.
Ända sedan dess har Laokoongruppens symbolkraft diskuterats och inspirerat utifrån det intensiva lidandet som framställs i denna skulptur, där Winckelmann såg en skildring av det mest omedelbara lidande, som uttrycker sig i alla muskler och nerver som spänner sig i kampen. Samtidigt framträder den “stilla storheten” han alltid påtalade: i Laokoons uttryck ser vi det kontrollerade, hur känslorna undertrycks av denna “store man”.
Bildmaterial finns på instagram och Facebook @konsthistoriepodden
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vi besökte the Rothko Chapel som ligger i villaområdet Montrose i Houston, Texas. I detta avsnitt berättar vi om våra personliga upplevelser av hur det är att vara i kapellet, som är bekant för de väldigt individuella upplevelserna den framkallar hos sina besökare, inte minst är det många som blir rörda till tårar. Det är ett avskalat och minimalistiskt polygonalt kapell vars väggar pryds av 14 stora tavlor målade av Mark Rothko. Dessa visar dock inte hans mera färgglada färgfältsmåleri, utan är målade i olika nyanser av svart - vissa går mer åt en röd nyans, andra lila eller indigoblå. Byggnaden kallas för kapell, men har alltså ingen religiös inriktning, det är en tyst plats där alla ska känna sig välkomna. Mecenaterna John och Dominique de Menil hade fått inspiration till detta meditativa rum med enbart målningar genom Henri Matisses kapell i vence och Le Corbusiers kapell Nôtre Dame du Haut in Ronchamp. Mark Rothko själva fick aldrig uppleva när det färdiga kapellet öppnades 1971, då han tog livet av sig i sin ateljé i New York 25 februari 1970. Vi berättar också om Barnett Newmans skulptur utanför the Rothko Chapel, "The Broken Obeklisk" i den reflekterande vattenspegeln, som tillkom 1971 och som är dedikerad till Dr Martin Luther King. Varmt välkomna att lyssna!
Bildmaterial finns som vanligt på Instagram och Facebook @konsthistoriepodden
Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Visa fler
