Avsnitt
-
Gör vi våra barn en otjänst när vi engagerar oss? Åsa Linderborg och Emmy Rasper diskuterar perspektiv på intensivt föräldraskap förr och nu.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Jag lekte inte med mina barn men de fick följa med mig överallt; till förrådet, jobbet, föreläsningar. Det blev vårt sätt att vara tillsammans.
Det konstaterar historikern, författaren, kulturskribenten och journalisten Åsa Linderborg – mamma till två vuxna barn.
Fenomenet ”intensivt föräldraskap” är ett ideal där föräldrar ska leka, lyssna och känna in – men vad händer när engagemanget blir kravfyllt? För, många av dagens föräldrar brottas med en känsla av otillräcklighet och ”intensivt föräldraskap” sägs till och med vara ett hot mot folkhälsan.
Historiskt sett har föräldrars engagemang varieratUnder 1800-talet sågs barn ofta som arbetskraft och på 40-talet lekte mammor sällan – de städade fem timmar om dagen. Idag förväntas föräldrar både arbeta heltid och vara känslomedvetna och närvarande.
– Vi gör barnen socialt handikappade om vi alltid är med, säger Åsa Linderborg.
Emmy Rasper är en förälder som gärna leker men sina barn men som också längtar efter lite mer tid för egna tankar och forskning visar att vi tillbringar mer tid med våra barn än någonsin men kanske är det dags att lite släppa taget? Att inte alltid vara den som hittar på leken, att våga låta barnet ha tråkigt? Kanske är det just i att inte alltid vara tillgänglig som vi lär barnen något viktigt – och i stället orkar vara föräldrar på riktigt?
Maja Larsson, journalist och författare som har skrivit om föräldraskapets historia, berättar om hur det var vid förra sekelskiftet.
– Det fanns inget ideal eller någon norm om att man skulle vara engagerad. Däremot så ser man i skildringar från 1800-talets Dalarna att man var ganska engagerad där i de riktigt små barnen, de som var upp till kanske 3–4 år. Man snidade leksaker till dem och sjöng ramsor och lekte lekar och gosade med dem.
Människor har i alla tider varit föräldrar men idealen och förutsättningarna har förändrats. Följ med på ett lärande sökande genom historien till ett föräldraskap i tiden!
Programledare: Emmy Rasper
Producent: Erika Hedman
[email protected] -
Förr var det oacceptabelt att vara ett kräset barn. Idag får många barn äta precis vad de vill. Hör hur föräldrar förr och nu har fått barnen att äta.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Mitt mellanbarn bråkade väldigt mycket vid matbordet och med mat. Han fick då woka själv. Jag wokade i en panna och han i en annan. Hans smakade mycket godare, tyckte alla. Vi låtsades ju så i alla fall.
Programledaren, författaren och trebarnsmamman Malou von Sivers kommer ihåg att de hittade alla möjliga sätt att trixa med maten men hur delaktighet kunde flytta fokus från ett ständigt matvägrande.
Många svenska hem har mer och mer förvandlats till en restaurangMåste man verkligen laga olika rätter till olika kräsna familjemedlemmar – varje kväll? Förr åt väl barn det som serverades?
– Om mina barn fick välja skulle de äta köttbullar och makaroner eller köttbullar och potatismos varje dag men det kanske är rätt väg att gå? Det finns ingen bättre känsla än när de lassar in mat i munnen, konstaterar Emmy Rasper.
Så hur gör man? Kanske börjar det med att inte tjata och att våga servera pannkaka med strössel – ibland för att uppnå matro under familjemiddagen.
Maja Larsson, journalist och författare som har skrivit om föräldraskapets historia, berättar om hur det var vid förra sekelskiftet.
– Det var oacceptabelt att vara ett kräset barn. Det var en del av ett så kallat egensinne att vilja ha nån speciell mat. Egensinne hos barn var det värsta som fanns i Sverige en bra bit in på 1900-talet.
Människor har i alla tider varit föräldrar men idealen och förutsättningarna har förändrats. Följ med på ett lärande sökande genom historien till ett föräldraskap i tiden!
Programledare: Emmy Rasper
Producent: Erika Hedman
[email protected] -
Saknas det avsnitt?
-
Hur sätter man som förälder gränser utan att bli en diktator? Emmy Rasper och Johan Croneman funderar över både björkris och gentle parenting.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
– Som modern förälder vill man ju alltid förklara allting men ibland vill man bara skrika ”Därför att jag fucking säger det!”
Journalisten, författaren, filmrecensenten och tv-krönikören Johan Croneman – pappa till två vuxna barn – ger sina perspektiv på livet med barn och att sätta gränser.
Livet med barn är ofta mer fiskpinnar och skärmtjafs än visioner om trygghet och framtid. ”Gentle parenting”, ”nära föräldraskap” eller ”lågaffektivt bemötande” handlar om att möta barn med empati, respekt och tydlig kommunikation. Det låter enkelt men i vardagen är det en utmaning.
Barnuppfostran – alltid ett omdebatterat ämnePå 1800-talet rådde lydnadskultur och björkriset låg redo i hemmen. På 70-talet skulle föräldrar tvärtemot visa känslor; hellre kasta vaser än att slå.
Emmy Rasper känner sig som en av de strängare föräldrarna om hon jämför med andra samtida föräldrar men ställer sig frågan om det ändå är så att man måste vara lite av en ”polis” hemma? Johan Croneman konstaterar att förhandlingar är bra men att man ibland bara inte hinner. Då får man köra över barnet – men sedan förklara. Kanske är det just det som är nyckeln; balansen mellan tydlighet och empati? Att kunna stå för sitt sätt att sätta gränser – både idag och om 24 år?
Maja Larsson, journalist och författare som har skrivit om föräldraskapets historia, berättar om hur det var vid förra sekelskiftet.
– Barn lydde sina föräldrar i mycket högre utsträckning förr, vi hade verkligen en lydnadskultur. Om man går tillbaka till 1700–1800 -talet så levde vi ju enligt Martin Luthers Lilla katekes, där hustavlan var en av delarna.
Människor har i alla tider varit föräldrar men idealen och förutsättningarna har förändrats. Följ med på ett lärande sökande genom historien till ett föräldraskap i tiden!
Programledare: Emmy Rasper
Producent: Erika Hedman
[email protected]
